Denna hemsida innehåller i första hand kåserier. Dessa kåserier är tagna ur händelser och upplevelser i mitt liv. Det innebär att DU som läser dem eventuellt kan känna igen dig men den igenkänningen är endast perceptuell eftersom jag, som författare till dem, förbehåller mig rätten till en konstnärlig twist i kåserierna. Jag kommer att försöka lägga in minst ett nytt kåseri i veckan och hoppas att du som läsare har minst lika roligt när du läser dem som jag har när jag skriver dem.

Ska vi införa ättestupa igen?

Jag är för gammal för nya system och passar inte in kan jag känna ibland. Jag glömde sms'a avsluta till parkeringen igår så jag får betala 52:- nu. Hade jag kommit ihåg att SMS'a avsluta hade det varit gratis. Inte hela världen men trist. Dock kan det ju bli allvarligt om det sker ofta eller på ett dyrt ställe.
 
Med mina 57 år har jag ju nu haft körkort i 39 år! Madre mia vad länge... Hursomhelst, av dessa 39 år är det nu första gången jag måste ta ansvar för att komma ihåg att avbryta en parkeringsperiod utan att få någon explicit (tydlig) påminnelse att göra det vilket gjorde mig till en fånig fånge i min omoderna peronlighet och dåliga minne. Tidigare betalade jag för den längd jag avsåg stå på parkeringen och som varande den duktiga flicka jag är betalade jag hellre för en timme extra om jag inte visste hur länge jag skulle bli stående. Men då så, säger kanske någon nu, då blir det ju i slutänden samma sak. Ingalunda! säger jag. Förut bestämde jag själv, det gör jag inte nu och dessutom betalade jag inte sju timmar extra vilket blev fallet nu.
 
Vi verkar helt ha tappat förståelse för vad saker och ting leder till och den kognitiva förmåga vi männsikor har. Likt min mor (läs mormor) gjorde på sin tid börjar jag känna mig gammal för teknikens framsteg. På den tiden det begav sig, det vill säga 80-talet fick jag agera teknisk support åt min mor (läs mormor). På den tiden handlade det om hur fjärrkontrollen fungerade eller kassettbandspelaren. Å andra sidan kan det nog hända att dagens undom skulle behöva teknisk support för hur en kassettbandspelare fungerar eller ens vad den är till för. Videon var också en källa till förtrytelse samt inställningarna på TV'n. Jag erinrar mig de gånger då jag åkte hem och hälsade på och mamma sa -Kan du, lilla parn (jag var liten ända till livets slut för min mor) ställa tillbaka färgerna på TV'n igen? Jag gjorde så och ibland hade den landat på svart-vitt och jag kunde ju inte låta bli att säga -Back to basics, varvid min mor snörpte på munnen och replikerade -tu ska inte vara oppstottsig mot tin kamla mamma. Ibland var alla röda i nyllet och mamma sa -antingen har hallåan pörjat kolka omåttligt eller så har jag truckt fel på knappar, snälla parn hjälp mig. Det var ju klart att jag bistod och det visade sig att hallåan inte hade börjat kolka och det gjorde mamma lugn.
 
Dock var det ju så att den tekniken inte, såvitt jag minns, kunde leda till att man hamnade i ett betalningslimbo för att man glömde stänga av. Sedan måste jag erkänna att jag älskar de möjligheter teknologin ger oss idag. Tänk vilken tillgång vi numera har till hela världen. Jag har tillgång till hela världen här och nu. Jag skulle kunna ha en dialog med någon på andra sidan klotet i realtid just nu. Det är ju underbart. Det som kan vara baksidan av det och det jag är rädd för är att vi tappar den mänskliga kontakten. Det är en himmelsvid skillnad på att säga saker till varandra då man rent fysiskt befinner sig inom "armlängds avstånd" från varandra än via en skärm det vill säga rakt i ansiktet. Jag kan inte låta bli att referera till en seriestrip i, jag tror det var i en Kalle Anka, där Pluto och en annan hund muckar med varandra genom ett staket men plötsligt tar staketet slut och de finner sig mucka öga mot öga varvid båda vänder om samtidigt och springer det fortaste de kan med svansen mellan benen ifrån varandra. Så, är jag övertygad om, att många av oss människor fungerar också varför jag menar att nätet ger en eskalerande möjlighet att öppna sin, i fickan idag, knutna hand och detta kan leda till ett hat som vi inte kan hantera eftersom den där jävla "örfilen/"sanningen" som någon plötsligt vågade sätta ord på bakom skärmen tog så irreparabelt fel att det blev outhärdligt. Det värsta tycker jag är då det drabbar barn och tonåringar. 
 
Förr hade vi religion som på något skenheligt sätt hävdade saker. Vi har det nu också men de blir omkörda, hävdar jag, av nätets "fria ord". Vi har ju sett effekterna av avarterna av religiösa sekter som "i Guds namn" vill hjälpa vilsekomna människor som i Waco till exempel. Ännu värre är det om du sitter bakom skärmen med alkohol eller liknande i kroppen. Detta lossar ju tungans band som bekant och ingen kan ju kolla hur status var på skribenten vid skrivande stund!!! Men nu är det djupt tragiskt att jag kommer vääääldigt långt från ämnet. Skärpning!!! Rättning i leden för bövelen!!!
 
Jo, ähum....hrm...host, hrrff, host...hmm...
 
Människans kognitiva förmåga...där var vi ja...skriva AVSLUTA i ett SMS...jag går inte gärna med näsan i min mobil. Jag är till och med så obstinat/märklig att jag inte kollar den på flera timmar ibland. Otäckt säger en del.  Så var det igår då jag åkte hem från att ha besökt min dotter där nämnda parkering skedde. Ändå sa min dotter innan jag stängde dörren -glöm inte skriva AVSLUTA nu mamma, så hon gjorde allt hon kunde. Detta var nämligen nytt på nämnda parkering. Och jag svarade -nej då, sedan var det en minut till bilen och mina tankar var redan lååååångt bort. Suck! Detta tillskriver jag dock min 39-åriga erfarenhet i hanteringen. Hur i hel---e ska jag kunna radera en sådan erfarenhet med en knäpp med fingret?!? Det går ju inte, lika lite som det går att vid första försöket komma ihåg att det vid en flytt att från en lägenhet till en annan sitter lysknappen på toa rent av på andra sidan dörren än den var i den förra lägenheten! Känner ni igen er? Famlandet i luften och tänket -javisst fan! ??? Japp, där har ni människan i ett nötskal! Du är människa! Känns det jobbigt? Om jag nu har några tjugoåriga läsare. För detta gör du även om du bara är tjugo år, det vill säga du behöver inte vara lastgammal alltså trettiofem för att ta med dig erfarenhetstänket! Tänk på det! 
 
Ajajaj, nu kanske det sved på några... Well that is life! och vet ni vad? Det är ömsesidigt i så fall. Jag vill inte känna mig lastgammal. Jag vill inte känna mig förlegad, förbrukad, lastgammal eller dum. Jag vill fortfarande vara en person som räknas, som har något att tillföra. Och jag har det, jag har erfarenhet! En erfarenhet som inte du har eller åtminstone inte borde ha, ok det finns de som beklagligtvis har till och med mer erfarenhet i vissa sammanhang trots att de är yngre än vad jag är men de personerna har varit med om mer än de borde och de som varit det och tagit sig igenom det med livsglädjen i behåll skall respekteras i enlighet, amen! Jo jag stavade rätt!
 
Vad jag vill klargöra på detta mitt omständliga sätt är följande; jag vill inte, vare sig jag är femtiosju, sextiofem eller åttio och detta kommer att stiga med nya medicinska rön, lägga mig ner och dö för att jag inte håller takt med teknologins framsteg. Jag vill inte känna mig dum eller förlegad. Jag vill inte förödmjukas under slutet av mina levnadsdagar för att jag inte begriper hur det fungerar längre. Det räcker gott, lovar jag, att veta hur gammal jag är med avseende på antal år utan att jag dessutom skall förödmjukas av min egen erfarenhet. 
 
Således ungdomar, ber jag er, förödmjuka mig inte. Fråga mig om min erfarenhet och ta lärdom av den för det kommer att göra dig ännu smartare, jag lovar. Det vill säga, om du tar min erfarenhet till dig. Dock vet jag, av egen erfarenhet paradoxalt nog, att man som ung inte lyssnar. Men kanske, en vacker dag? Kanske en vacker dag som denna till exempel? 
 
 

Laddproblem

🙄Inser att jag inte begriper vad Telias kontantkortval innebär. Åkte en mil idag för att lyssna på ett meddelande för att inse att mitt saldo var noll trots att jag laddat trodde jag. Jag har ju ingen täckning hemma! Bara det är anmärkningsvärt. Läste på hemsidan att 2 GB surf innebär att man får surf och 100 samtal och laddar med det via min bank. Det visar sig då att det inte är samma utan det var visst bara surf. 👺 Jag skulle valt enkel för det var bara samtal jag ville ha. 😫 Inser att ordet "enkel" betyder att man bara vill använda sin telefon som en telefon!!! 😶 Gud vad gammal och förlegad jag är. Ska det va så!!!
 
Har nu, IGEN insåg jag, anmält dålig täckning på Felias hemsida. Nej vänta, Telia heter de. Jag vet inte hur många gånger jag har anmält där men inser ju att det är lika lönlöst som att be Donald Trump ta sitt förnuft till fånga (haha han har ju inget). 

Jag tänker sluta lyssna på folk!

 

Nu måste vi faktiskt göra gemensam sak och sluta lyssna på folk! Man får en massa tankar som man aldrig hade tänkt själv om man lyssnar på andra. Jag hade aldrig till exempel tänkt att man inte får bli rynkig när man blir gammal. Vi hade inte tänkt att vi måste fylla läpparna med botox för att de ska se plutande ut. Jag menar, ingen hade väl suttit hemma på sin kammare haft tråkigt och tänkt att –Nej undrar om man skulle ta och fylla läpparna med botox för att få tiden att gå? Eller som varande femtioåring tänkt att –Bäst att jag sätter på mig så mycket kläder nu när jag ska ut bland folk i den här sommarhettan att jag inte väcker anstöt med mina äckliga rynkor för någon kan ju börja må illa av att bara se mig. –Nej då  är det ju bättre att jag svettas ymningt och kanske rent av svimmar av värmeslag.

Det började med att jag hörde en debatt på radion där frågan var –Är det ok för äldre att gå i shorts och linne? -?!?!!!! Frågan hade väckts av att det funnits så många upprörda insändare i tidningar om att folk blivit tvungna att stå nära äldre och sett deras nakna rynkiga hud samt också sett den nakna huden av överviktigas valkar som verkligen fått dem att må illa. –MEN VAD FAN ÄR DETTA?!! –Är vi inte riktigt kloka? Det mår jag illa av, det vill säga det faktum att folk ens kan säga att de mår illa av att se valkar eller rynkor. Mår de illa av att se människor? Ska folk begå harakiri så fort en rynka tittar fram eller  om det börjar bildas en bilring runt midjan? Vad är normen? Trettio år max och ett BMI under tjugofem? Allt över det skall utrotas alternativt döljas?

Jag blir alldeles förskräckt över kroppsidealet och hur långt en del, som inte kan stå emot trycket, verkligen kan gå. Jag har själv varit där. Under min tonårstid var det för mig oerhört viktigt att vara "inne". Lyckligtvis har jag vuxit upp nu och mognat och det så till den grad nu att jag enligt vissa har övermognat till och med, det vill säga blivit rynkig. Det är ju en hel industri detta med mode och kroppsideal. Vi är så himla dumma, vi människor, att vi låter andra tjäna pengar på vårt dåliga självförtroende och jagar skiten ur oss själva för att försöka nå upp till det ”vackra” idealet som stora modehus skapar.  Jag har tittat på TV en del och tänker att det inte är konstigt att folk går på detta med idealbilden. Kolla på Hollywoodfruar eller Gladiatorerna, filmer eller reklam. Om man ser hollywoodfruarna eller  en actionfilm där hjälten ingriper och räddar någon eller flera. Inte fan är hollywoodfruarna rynkiga och inte heller överviktiga. Den som skulle kunna vara rynkig är möjligen den manlige hjälten som trotsar alla faror för andras skull. Dock är inte denne hjälte överviktig, valkig eller rynkig på kroppen men skulle denne vara det så visas det verkligen inte i TV-rutan i alla fall för de har minsann vett att dölja det under tajta skinnkläder eller annat som understryker det sex appeal en sådan hjälte skall utstråla. Således kan den kräsmagade, alltså den som kräks av rynkor eller valkar riskfritt titta på TV för där visas inte sådant och OM det gör det varnas man i förväg oftast.  Efter att ha tittat på dessa vackra, smala, stylade och sminkade perfekta människor känner man sig inte som en stjärna eller hjälte då man ser sig i spegeln som varande en vanlig svensson. Inte nog med det utan dessa hollywoodfruar sitter och säger rakt ut i TV-rutan, rakt ut mot oss som inte har råd att gå till manikyristen varannan dag och  inte heller har råd att ha personliga tränare eller ett gym hemma att det är fult med rynkor och valkar och fyller sig själva med botox så mycket de bara orkar eftersom ju många av dem är långt över femtio år och således skulle vara rynkiga om de inte lyft sig näst intill såpass att de fått helskägg. Det måste ju innebära att de är skiträdda att bli gamla och hellre skulle dö unga än att bli sedda offentligt med en rynka eller valk.

Vad man också lär sig då man tittar på TV är att man ska vara rik, framgångsrik och cool. Man ska ha ett stort hus, stor bil, vara ”inne” och göra allt man kan för att hålla sig till senaste modet på allt man kan tänka sig och vad som är senaste modet anges av kändisar. Det finns dessutom så många motsägelser på TV att man kan bli mörkrädd. Det finns lyxfällan, arga snickaren  och biggest looser bland annat mitt bland hollywoodfruar och actionhjältar. Vi kan också titta på Million dollar listing och liknande program som visar fantastiska överdåd. I lyxfällan kan man titta på tragiska människoöden där vanliga människor egentligen har försökt att hålla sig till normen som sätts av dessa som uppnått rikedom, ära och gärna berömmelse men detta så till den grad att de, i sin strävan, har överkonsumerat eftersom de inte haft råd med det ideal de försökt nå. Mitt i programmet blir det reklam och där matas vi med möjligheter att tjäna storkovan på flera kasinon på nätet där man får ett stort antal frispins om man anmäler sig. Vi får också ta del av rynkkrämer och vad vi måste köpa till vårt hem om vi ska anses vara såsom vi bör enligt normen. Det tragiska är att detta möts vi av i tidningarna också. Metro är reklamfinansierat och där kan man slå upp helsidor som är utformade så att de ser ut som riktiga nyhetsartiklar men som i själva verket är reklam på någon av de otaliga nätkasinona som poppat upp likt svampar ur jorden. Med tanke på hur många olika nätkasinon det finns måste det vara oerhört många människor som spelar, annars skulle det inte finnas underlag för alla dessa kasinon och de skulle självdö, det vill säga gå i konkurs. Vad som också ökar är lånebolagen. Man kan få möjligheter till lån även om man inte har råd. Det är så fantastiskt! Även om du hamnat i skuldfällan så kan du få låna pengar av välvilliga lånegivare. De lockar i reklamen med att du inte behöver prata med en person utan du kan ta lån på nätet utan att prata med någon och du får dessutom  lån även om du är ett ärende hos kronofogden för de kommer inte att ta en kreditupplysning på dig. Jag bara undrar, vilka vänder sig denna reklam till? Är det till den som är stadd i kassan eller kan det möjligen vara till den som är fast i kreditträsket och kanske till och med söker sig till kasinon för att tjäna storkovan för att bli av med sina skulder. Dessutom undrar jag ju om en sådan person som har levt så stort över sina tillgångar verkligen skulle ta storkovan om denne vann det och verkligen betala av alla sina skulder och sedan sluta spela.  Kan en sådan långivare vara en välgörare som går ut med sådan reklam?

Det är ju inte bara utseendet och ditt leverne som är normaliserat. Det finns mer. Det får till exempel inte lukta bajs efter dig på toaletten. Det får heller inte låta om dig då du sitter där. Ett skvalande ljud eller ett plopp eller ännu värre ett fjärtande ljud och du må skämmas och det ordentligt. -Vad är det?!? Vad förväntas man göra i det lilla rummet som är avsatt för kunna gå in i och utföra sina behov i i enskildhet? Är det så att man faktiskt får bajsa om man nu måste MEN INTE om det luktar efteråt? Vad ska man göra om det gör det då, jag menar då är det ju lite för sent. Ska man då stanna kvar därinne tills det inte luktar längre och vänta tills de av grannarna som kan ha hört skvalet, fisen och ploppet har gått så att ingen vet vem det var som gjorde det? Ibland tror jag att det är så att det sitter folk inlåsta på toaletter lite här och var och inväntar ”fritt fram” innan de går ut. Jag vet ju att jag själv har gjort det för hur gärna jag än vill vara unik är jag ju som de flesta andra det vill säga vill ju så gärna vara lika rik, fantastisk, vacker, luktfri och duktig som de på TV är.  Men vad jag inte tänker göra är att gömma min ålder, börja spela eller ta lån för att försöka uppnå ett liv som jag suktar efter men inte har råd med egentligen. Nej, jag tänker behålla mina rynkor och gå i shorts och linne då det är varmt. Jag tänker heller inte låta modehusen tala om för mig längre vad jag ska ha på mig. Utan jag tänker klä mig i det jag trivs i och tycker om och, jag önskar att jag kunde säga att jag skiter i om det luktar men det är inte riktigt sant. Jag sitter inte kvar och väntar ut det men jag drar en lättnadens suck vid sådana tillfällen då ingen ska in direkt efter mig för det blir ju så avslöjande. Det värsta är de gånger jag går in på en toa och det luktar skit och jag tänker –Tänk om det ska in någon efter mig och den tror att det var jag!

Tack för denna gång och på återhörande hoppas jag.

/Marjukka