Denna hemsida innehåller i första hand kåserier. Dessa kåserier är tagna ur händelser och upplevelser i mitt liv. Det innebär att DU som läser dem eventuellt kan känna igen dig men den igenkänningen är endast perceptuell eftersom jag, som författare till dem, förbehåller mig rätten till en konstnärlig twist i kåserierna. Jag kommer att försöka lägga in minst ett nytt kåseri i veckan och hoppas att du som läsare har minst lika roligt när du läser dem som jag har när jag skriver dem.

Öppet brev till Västtrafik

Svaret från Västtrafik kom 20160310 och kan ses nedan i sin helhet.

Hej Marjukka
Tack för att du hörde av dig till oss på Västtrafik gällande din oro gällande din pendling.
En brand i Olskroken som denna är mycket sällan förkommande och inte heller liknande situationer som ställer till det så kolossalt som denna. Vi är medvetna om att det finns många andra mindre dagliga händelser som påverkar oss emellanåt och som också är mycket störande för våra resenärer. Just nu är vi mycket glada att Trafikverket ganska snabbt kom med en prognos för händelsen i Olskroken och sen dessutom blir klar före prognosen.

 

Ni resenärer fick under tiden utstå mycket och det är vi medvetna om. Vi har följt detta och dokumenterat massor tillsammans med trafikföretagen och Trafikverket. Allt detta kommer vi nu att följa upp och lära ifrån. Under tiden har redan en hel del förbättringsaktiviteter redan kommit i gång och de är i huvudsak våra bristfälliga system när det gäller trafikomläggningar och få ut korrekt information till våra kunder.

 

Vi har kundundersökningar ombord på våra tåg varje månad under hela året och som sammanställs kvartalsvis. Vi beställer även till sådana mätningar när vi gör längre och större trafikomläggningar för att även då få reda på vad våra kunder upplever när trafiken inte går som normalt. Vi minskar aldrig ner på de avtalade antal mätningarna oavsett vad som händer och jag hoppas du fortsatt kommer att möta dessa intervjuare och kan lämna dina upplevelser från dina resor. Detta är mycket viktigt för oss.
Vi uppskattar att du tog dig tid att meddela oss vad du tycker. Du hjälper till att göra oss bättre.

Vi sparar dina synpunkter i vår databas.
Med vänlig hälsning

 

Brevet nedan är inget kåseri. I alla fall inte ämnat som det från min sida.Jag har skickat detta brev till Västtrafik och hoppas på respons. Helst naturligtvis positivt sådant. Det har blivit så många förseningar nu så att det riktigt har tagit på mig. Jag kände att jag ville göra något mer än maila kortfattade åsikter eller förbättringsförslag. Eller skriva i resegarantiansökan där man kan beskriva förseningen med egna ord. Jag upplever också att man numera undviker att sätta in ersättningsbuss utan hellre väntar tills tågen kan gå igen vilket ofta resulterar i längre förseningar för den enskilde individen. 

Jag såg också ytterligare en kategori jag ville skapa här i min blogg och det var "Rapport från en pendlare" i vilken denna får platsa men det kommer också att komma pendlarkåserier under denna kategori.

Nu till brevet;

Melodi; SJ, SJ gamle vän...

Västtrafik du gamle vän

festligt att jag pendlar än

men jag ser rätt sliten ut

snart står jag inte ut.

 

Västtrafik, jag förstår att branden i ställverket vållar er problem. Jag har haft förståelse och tålamod med elfel, signalfel, lokfel och allt vad det kan vara. Jag begriper faktiskt att det kan gå fel. Jag hör er var och varannan dag be mig ha överseende och jag har haft det. Jag har haft det i över tio år faktiskt. Jag pendlar mellan Vänersborg och Göteborg dagligen och har gjort det i över tio år så ni förstår att jag har varit med om en del stopp under den tiden. Nåväl denna gång vill jag att ni lyssnar på hur jag, en trogen pendlare har det. Orkar ni? Jag tar chansen och fortsätter för jag hoppas ju verkligen att ni menar vad ni säger med att ni vill höra våra åsikter.

Först vill jag säga att jag var med innan dubbelspåret och det har verkligen blivit bättre. Vid ett par tillfällen betalade jag hela periodkortet med resegarantier. Det har jag inte kunnat göra på länge nu. Bara delar av den. Dock är det rimligt att konstatera att man då hade dimensionerat tågtrafiken åt skogen fel och skapat önsketidtabeller som sällan höll. Det var till och med så illa att jag och mina medresenärer började åka hemifrån senare för att hinna med tåget. Det kunde vi göra långt om länge. Den dag tåget, sent omsider, gick enligt tabell kom vi för sent. Idag är det bättre och det tackar jag för. Nu till det jag skulle komma till. Glöm inte bort mig, den lilla individen som är så beroende av er tidtabell! Jag har ett arbete att sköta och jag har, om jag planerar bra, en fritid till och med under veckorna trots att jag pendlar långt dagligen. Min planering är ju och nu säger jag beklagligtvis, direkt kopplad till er planering. Därför ber jag er att INTE satsa på önskeplaneringar utan sätta in åtgärder då något hakar upp sig snarast möjligt så att jag slipper stå/sitta och vänta i över en timme, eller liknande, på ett tåg som inte kommer.

Väntan i över en timme skedde senast förra veckan. Jag och många med mig ( hela väntsalen full faktiskt) stod/satt och väntade på tåget. Vi hörde en elektronisk röst som förkunnade om inställda tåg. Jag blev mer och mer stressad och vet att jag inte var ensam om att bli det. Jag borde ju ha varit på jobbet redan. Det innebar för mig att hela min dagsplanering samt ett antal av mina kollegors planering måste göras om. Det slutade med att jag tog bilen till jobbet istället. Jag kom till jobbet 2 timmar och 30 minuter sent. Det är 2 timmar och 30 minuter av min arbetsdag. Sen tog det ju ytterligare 30 minuter att styra upp nya möten och få med mig alla involverade. Alltså totalt 3 timmar (37,5 % av arbetstiden den dagen) back bara på förmiddagen. På eftermiddagen, det vill säga till hemresan var jag ju lite mer flexibel eftersom jag hade min egen bil. Nackdelen var ju att jag inte kunde utnyttja restiden till att jobba igen något av den förlorade tiden. Det får jag ta av min fritid i stället. 2 tim och 30 min efter i flexbanken och 3 timmar efter i arbetet bara på en förmiddag. Varför inte ha ett avtal om att sätta in buss efter 30 minuter? Det kan väl ändå inte vara omöjligt för ett företag som har egna bussar? Resten av veckan var illa den också. Totalt back ca. 8 timmar den veckan! Är det verkligen något jag ska vara beredd på kan hända när jag väljer att åka med er?

När jag åker med tåget kollar jag i tidtabellen och planerar utifrån det. Jag tänker att tiderna stämmer och är rimliga, det vill säga att ni vet vad ni gör och att avvikelser är just avvikelser alltså inte ofta återkommande. Jag förväntar mig också att jag ska fraktas från punkt A till punkt B inom den, av er, angivna tiden. Om något hakar upp sig skulle jag vilja att ni la all krut på att fullfölja ert uppdrag med minimal påverkan på mig som resenär. Vi har ju faktiskt ett avtal eller hur? Verkligheten, tycker inte jag, ser ut som att ni når ända fram. Om ni gjorde det skulle jag inte ligga back 8 timmar på en vecka bara för att jag valt att resa med er. Jag måste jobba igen den tiden. Min arbetsgivare kan inte bara skänka mig den. Hur går det för de resenärer som kanske precis har börjat ett nytt jobb? Eller de som inte har så generösa arbetsgivare?

Jag tycker dessutom att det ser ut som att ni satsar på den stora massan. Inte på oss som ska till den lilla slutstationen. I mitt fall Vänersborg. Att bli dumpad i Trollhättan eller Öxnered och leta sig hem själv hade inte jag fattat ingick i vårt avtal. Att rulla in på Öxnered station och se bussen stå där känns bra ända tills man ser den börja åka innan tågdörrarna åkt upp. Då känns det mer som ett slag på örat med en blöt fisk. Speciellt då detta var vid 19-tiden och felet startade vid 11-tiden samma förmiddag. Säg inte att det var en engångsföreteelse för i så fall har jag varit med om många engångsföreteelser och det i sig är en kontradiktion.

Informationen får ni inte heller höga poäng av mig för. Ni har nästan aldrigt nått fram när det verkligen gällt. Här vill jag inflika att det finns guldgruvor hos er också. Tågvärdar som verkligen vet hur man lugnar och hjälper vilsna och oroade resenärer. Hoppas att ni vårdar dessa ur er personal. Jag tycker inte att jag som resenär ska hitta de bästa alternativen när det hakar upp sig utan det är ju ni som är experterna. Återigen, vi har ett avtal. Ni ska ta mig från punkt A till punkt B inom den, av er, angivna tiden. Hakar det upp sig på vägen, lös det åt mig! Vårt avtal är inte slut förrän jag är framme i punkt B. Allt annat är avtalsbrott!

Under den senaste tiden har antalet pendlare ökat markant. Många av dem är kollegor till mig. Av dem hör jag att deras arbetsgivare betalt dem ett årskort. Därför stämplar de väldigt sällan men framför allt de ansöker aldrig någon resegaranti vid förseningar. Jag hoppas att antal utbetalda resegarantier inte är ett mått ni mäter och anger antal resenärer drabbade av förseningar. Jag vet ett ansenligt antal jag själv missat att ansöka om. Jag läste precis er kundbarometer. Att få bra resultat på en sådan undersökning är inte svårt hävdar jag. Det är bara att utföra undersökningen då trafiken förflutit utan större förseningar under en längre period och undvika att göra det då det precis förekommit förseningar. Under mina år som pendlare har jag endast sett sådana intervjuer ske tre gånger och det var då dubbelspåret varit klart några månader och vi pendlare kände oss riktigt nöjda då vi jämförde med hur det hade varit. Då fick jag också nöjet att svara och ni fick väldigt bra betyg av mig. Ni skulle inte få lika bra betyg idag men nu frågar ingen.

Inte västtrafiks buss som synes men bussar som är trevliga
att åka med.
 

Inlägg 2016-02-27

 
Som utlovats kommer här lite lättsammare prosa. Min mamma, eller mormor som hon egentligen var, är död sedan 25 år tillbaka. Men hon finns väl bevarad i minnet och bjuder fortfarande på många skratt. Jag minns en gång då hon bad mig att hämta den stora skammen. Jag minns hur jag funderade och funderade. Mamma pratade ju en blandning mellan finska, finlandssvenska och svenska så jag försökte förtvivlat lista ut vad hon menade denna gång. Sen kunde jag ju inte låta bli att genmäla -Är det den stora familjeskammen du vill ha? Varvid mamma såg förvånad ut tills anletsdragen ändrade form till ett leende och hon hötte med fingret och sa - Nu ska tu inte alls vara oppståttig lilla parn. Hämta kammen nu innan "minä annan ympäri korvin" (sv. jag tar dig i örat). Det var ganska vanligt att det blev ett blandspråk hemma. Jag minns att mina kompisar ibland tyckte att det kunde vara svårt att följa med i dialogen hemma hos oss. Vänligen /Marjukka
 
 

Frysta tillgångar

Det är ju i de lägre och de högre åldrarna som vi människor kan vara lite roliga. Däremellan strävar vi ofta efter att vara som alla andra, tragiskt nog. I tonåren måste vi passa in och vara inne. Mellan tjugo och fyrtio måste vi också vara inne eller så har vi så fullt upp med karriär och barn så vi inte hinner med att vara skojiga. Jag växte upp hos min mormor och hon hade verkligen tid att vara skojig.

Min mormor växte upp i Karelen vilket, så länge hon bodde där, tillhörde Finland. Då Karelen invaderades av Ryssland flydde hon och hennes familj till Finland. Finska var ju alltså hennes modersmål vilket hon till fullo behärskade. Sedan flyttade vi till Sverige och lyckligtvis kunde min mormor svenska redan innan vi flyttade hit vilket naturligtvis underlättade en hel del för oss. Sanningen att säga blev ju min mormor den person jag kallade mamma eftersom det var hos henne jag växte upp. I denna text refererar jag till henne som min mormor för att återge ett visst åldersperspektiv.

Dock vet vi ju alla att finländare har lite svårt med u och o samt b och p. K och g är en annan källa till förväxling för att inte tala om d och t, för en finländare. Jag kommer att genom mina levnadsår minnas alla min mormors lappar till mig, under min uppväxt. Min mormor arbetade och var inte alltid hemma då jag kom hem från skolan. Denna sin frånvaro ersatte hon allt som ofta med små korta informativa lappar som skulle beledsaga mig rätt i livet. Vi hade en hund som hette Roy som behövde rastas med jämna mellanrum. Hos oss var det väldigt viktigt huruvida denna hund hade skött sin mage ordentligt eller icke. För att göra mig underkunnig om detta valde min mormor att skriva det på en liten informativ lapp.

En dag då jag lyckligt ovetande om sakernas tillstånd kom hem från skolan fann jag en lapp med följande text på ” Maten står på spisen, Roy har pajsat”. Jag visste inte om jag skulle våga lyfta på locket eller ej. Dock var min mormor mycket sparsam inte bara ekonomiskt utan även med ord. Lapparna hon skrev var mycket kort hållna. Det var minsann inga uppsatser som väntade mig. Detta tyckte jag dock inte var någon nackdel utan en snabb blick på lappen talade om vad hon ville förtälja vid det ögonblicket. ”Maten står på palgongen” var en annan lapp som mötte mig.

En annan egenskap som min mormor hyste var att hon var otroligt ärlig. Hon hade vid ett tillfälle varit till den lokala kiosken på hemvägen och inhandlat diverse konfektyr som hon själv, på vägen hem från kiosken, tyckte att hon hade fått betala alldeles för lite för. Väl hemkommen la hon upp allt hon inhandlat på bordet och därtill hörande inköpskvitto. Mycket riktigt hon hade betalat fyrtio kronor för lite. Detta kunde, enligt min mormor, inte få passera. Ingen kassörska skulle få belastas för att hon hade betalat för lite. Sagt och gjort, på med paltorna och ut i kylan och marschera med raska steg mot bemälda kiosk. Väl där berättade hon tydligt och klart för kassörskan vad som skett varvid kassörskan utbrast – Åh förlåt, det var verkligen inte meningen! Rotade i kassaapparaten och gav min mormor fyrtio riksdaler.

Mormor försökte protestera och stampade till och med med foten men inget hjälpte. Till slut tyckte hon nog att det inte var någon idé att försöka få saker och ting rätt och kanske var hon rädd att kassörskan skulle bli barskrapad om hon fortsatte så hon tog pengarna och marscherade hem. Vem kan klandra henne, hon försökte verkligen. Inte vet jag om det blev något fel på p och b eller k och g men fel någonstans blev det i alla fall.

Vid ett annat tillfälle var jag och min mormor och storhandlade, nåväl så mycket som vi orkade bära hem till fots vi två i alla fall. Vi hade inhandlat diverse råvaror som skulle stoppas i frysen samt annat som skulle in i skåp och kyl. Då allt var undanstoppat och klart skulle mormor titta i sin portmonnä. Ve och fasa, handväskan var försvunnen med portmonnä och allt. En grundlig genomsökning i huset genomfördes, övriga familjemedlemmar involverades i letandet men ingen handväska fanns att finna. Fanns bara en sak kvar att göra och den lotten föll naturligtvis på den yngste medlemmen i familjen, nämligen mig. Handväskan måste naturligtvis ha glömts kvar i affären. Den yngste medlemmen måste alltså gå hela vägen tillbaka till affären och fråga expediten om någon kvarglömd handväska fanns att hämta där.

Som varande den yngste medlemmen fanns inte alternativet -Vill inte, utan det var bara att traska på. Expediten ruskade nekande på huvudet, det fanns ingen kvarglömd handväska. Däremot fanns ett par kvarglömda handskar men jag trodde nog inte att min mormor skulle acceptera det som ersättning så jag lät dem vara. Väl hemma berättade jag allt som förevarit och min mormor ruskade trött på huvudet och sa –Då har jag dappat ten tå och nån har takit ten. –Nåja jort är jort, taks att laka mat. –Kan du, tjära parn, hämta lite tjöttfärs från frusen? –Jovisst, sa jag och öppnade fryslocket varvid min blick landade på min mormors handväska. Jag tog upp handväskan och en förpackning köttfärs och gav henne varvid hon började gapskratta så hejdlöst att tårarna föll utefter hennes kinder. Efter en stund då hon hämtat andan och skrattet ebbat ut såg hon plötsligt något orolig ut och utbrast –Har tänterna klarat sig? Hon slet upp handväskan och tog ut en förpackning omsorgsfullt inlindad i tyg och papper nämligen hennes löständer. Lyckligtvis hade tänderna inte spruckit så hela denna historia slutade lyckligt och min morfar kunde inte låta bli att inflika –Är det det som kallas frysta tillgångar? Fast han fuskade och sa det på finska. Säg vad ni vill, men min mormor (och morfar) var rolig(a).

Min älskade mamma (mormor) Brita.