Denna hemsida innehåller i första hand kåserier. Dessa kåserier är tagna ur händelser och upplevelser i mitt liv. Det innebär att DU som läser dem eventuellt kan känna igen dig men den igenkänningen är endast perceptuell eftersom jag, som författare till dem, förbehåller mig rätten till en konstnärlig twist i kåserierna. Jag kommer att försöka lägga in minst ett nytt kåseri i veckan och hoppas att du som läsare har minst lika roligt när du läser dem som jag har när jag skriver dem.

Hej 2018!

 
 
Inte ett kåseri men...
Härligt, ett nytt år har precis börjat. Ett oskrivet blad som bara väntar på att fyllas. Det känns både skrämmande och spännande. Igår kväll, alltså på nyårsafton firade jag lite extra eftersom jag hade tioårsjubileum. För tio år sedan avgav jag mitt första nyårslöfte. Löftet jag då avgav var att jag skulle sluta röka och det löftet har jag uppfyllt. Jag är riktigt stolt över mig själv faktiskt.
 
 
 
 
Jag blev så upprymd av att ha lyckats med detta redan efter det första året så jag började avge ett nyårslöfte varje år. Det har gått bra varje år...ända tills nu hmm... Jag har inte helt lyckats uppfylla mitt löfte det gågna året men jag ska inte låta det ligga mig till last. Jag har lyckats med en hel del annat som uppväger det jag inte gjort. Jag ska ta nytt tag detta nya år i stället. Det löfte jag avgav inför 2017 var att försöka få fler läsare på denna min hemsida. Istället slutade jag skriva här och det gav mig inte fler läsare precis. Anledningen till skrivstoppet var att jag kände att jag måste prioritera bland annat husrenovering. Att skriva tar tid eftersom det gäller att få inspiration samtidigt som man sätter sig vid tangentbordet. Vidare kan jag inte bara skriva ner, vara nöjd med det och klicka på publicera. Jag läser igenom, raderar, formulerar om och läser igenom igen för att finna att jag suttit x antal timmar och bara åstadkommit ett ynka stycke som jag själv finner något så när okej. De gångerna känns det riktigt tufft. Kanske var det det som bidrog till att luften gick ur. Hur som helst var det mycket viktigt för mig att renovera min övervåning förra året och det gjorde jag hela semestern. Jag renoverar allting själv och eftersom jag inte är någon snickare tar det mig en hel del tid att komma på hur jag ska lösa saker. Jag har fått lov att göra om göra rätt  ett antal gånger.  Jag är ännu inte helt klar med övervåningen men jag gjorde det stora jobbet, det vill säga den delen av jobbet som jag fasade mest för. Nu är det fixat och jag känner mig nöjd.
 
Något mer som tog mycket av min tid var att jag skaffade mig en valp. En alldeles underbar liten Goldenvalp vid namn Ella flyttade in hos mig förra påsken. Den valpen upptog hela våren. Jag erinrade mig att jag under semestern tänkte, långt in i juli faktiskt, att snart blir det sommar och våren tar snart slut. Jag insåg på min födelsedag att våren passerat med ljusets hastighet och vi befann oss mitt i sommaren utan att jag hade insett det. Jag kan intyga att den tanken  gav mig svindel och fick det att kännas som att jag satt på en karusell som snurrade alldeles för fort.
 
 
 
Under året har jag saknat att skriva. Jag har verkligen inte saknat material att skriva om. Tvärtom finns det massor med material uppe i hjärnkontoret som bara väntar på att få komma ut. Problemet är bara att jag är så glömsk att jag måste skriva ner de saker jag kommer på då jag kommer på dem annars kan det bli så att jag får vänta tills fragment tittar fram ur minnet och snabbt skriva ner det för att inte glömma bort det igen.  Det kunde jag ju inte göra precis då jag stod högst upp på en uppallad stege sex meter upp i luften då jag renoverade på övervåningen. Inte heller då valpen Ella kom på att om hon tog sin nos mot mitt öra och blåste till då vi brottades på golvet och hon fick mig att skratta hejdlöst och busa extra mycket, kunde jag avbryta allt och sätta igång med att skriva mitt upp i alltihop.
 
 
2017 får jag nog säga, sammanfattningsvis, var ett bra år för egen del. Jag åstadkom rätt mycket. En del av det blev helt fel men det mesta av det blev helrätt. På denna min sida kommer jag under detta år skriva ner de saker som jag gjorde helfel. Det är ju de sakerna som är roliga att läsa om. Det gäller bara att formulera det på ett roande sätt och med det menar jag att det ska roa både er och mig. Annars blir det ännu mer fel och det vill vi ju inte.
 
2017 var också ett bra år för mänskligheten tycker jag. Det var det året då vi tog ett jättekliv in i jämställdheten. #metoo är, enligt mig, det som kan ge oss sann jämlikhet. Så länge vi förminskar och förlöjligar vad hälften av befolkningen gör, vill, tänker och säger har vi ingen jämställdhet. Det som är beklagansvärt och som gav mig en rejäl "baksmälla" var det faktum att det mest verkar vara medsystrar som skäms över #metoo och tycker att tillvaron kommer att bli fruktansvärt jobbig för män som, förhoppningsvis, snart måste ta ansvar för sin sexualitet. Man verkar också tro att det inte längre kommer att gå att bete sig normalt av rädsla för att bli anmäld. Jag hoppas verkligen att man med normalt menar med respekt för individen. Vad får oss att tro att tjejer/kvinnor kommer att anmäla hej vilt för skojs skull? Tycker vi verkligen att tjejer/kvinnor är sådana omdösmeslösa galna hysterikor att vi springer in på närmsta polisstation och anmäler minsta grej för att vi tycker att det verkar vara en kul grej att göra?
 
Detta mitt uttalande riskerar att minska antalet läsare för mig men i så fall får det bli så. Jag står för denna min åsikt och önskar att du som läser har en såpass stor respekt för kvinnan att du inte väljer att misstro henne just av det faktum att hon är kvinna.
 
För nya och gamla läsare kan jag avslöja att jag avgivit mig själv ett nyårslöfte för 2018 och det är att publicera frekvent här på min blogg samt att merparten av publiceringarna skall vara kåserier.
Med hopp om ett återseende!
Marjukka
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vilande på grund av tidsbrist.

Jag är medveten om att jag har försummat denna blogg under en lång tid nu. Så snart jag renoverat klart på ett sådant sätt att det inte längre hänger som ett mörkt moln över mig kommer jag att återuppta skrivandet. Jag älskar att skriva och då främst kåserier men just nu har jag hamnat i tidsbristdilemmat. För att inte köra mig själv rätt in i kaklet måste jag prioritera och just nu måste skrivandet stå tillbaka.
Med hopp om ett återseende, vänligen/
Marjukka

En liten visa ♪♫

Inget kåseri men ändå...

Jag har en liten visa, som i sig är oansenlig, som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Den kommer för mig varje sommar och den går på repetera i mitt huvud av och till under hela somrarna. Det stör mig inte alls eftersom jag tycker att den är väldigt charmig. Jag minns för ett antal år sedan då min dotter sjöng visan som de skulle sjunga på avslutningen. Jag minns inte om det var i förskolan eller skolan och det spelar ju, i sig, ingen roll. Hur det än var så var detta första gången jag hörde denna visa och hon kunde inte ha valt ett bättre tillfälle att låta mig få höra den. Texten går så här;

Gult som solsken, gult som guld

Jag har hela ängen full

Med smörblommor som står och nickar

Mitt sommargolv har gula prickar

 Jag minns inte fler verser så min hjärna går på repetera på denna och kanske den inte ens har fler verser. Trots det tycker jag väldigt mycket om denna visa och jag ska berätta varför. Som jag tidigare nämnde kunde inte min dotter valt ett bättre tillfälle att sjunga den för mig. Det var nämligen så att gräsmattan var full av både maskrosor och smörblommor och jag var vid detta tillfälle otroligt stressad. Jag tyckte inte att jag räckte till någonstans. Jag borde ha klippt gräsmattan, jag borde ha rensat ogräs, jag borde ha målat huset, haft mer tid med min dotter och hunnit mer på jobbet. Jag tyckte att jag gjorde vad jag kunde men det kändes inte som att det räckte.

Ett sommargolv fullt med gula prickar.. 

 När min dotter sjöng denna visa gick den av någon anledning ända in i hjärtat. Plötsligt mitt i all stress kände jag att allt rann av mig. Jag lyssnade på orden och det lät så vackert det hon sjöng. Jag önskar att jag hade det inspelat så att jag hade haft det kvar. Just den späda barnrösten gjorde också visan så skir. När jag lyssnade på orden så kände jag –Just det, mitt sommargolv har gula prickar nu. När jag tänkte så blev gräsmattan vacker faktiskt. Jag började tänka att det ju inte måste vara perfekt. Just nu har jag inte hunnit klippa eller ens ta bort ogräset och faktiskt så är det så att jag inte kommer kunna hinna ta bort ogräset för jag prioriterar annat. Just då och där var det viktigt att njuta av min dotters sång och det faktum att jag kunde betrakta min oklippta gräsmatta och tycka att den var vacker.

 Nu efter alla dessa år är jag fortfarande inte någon hängiven ogräsplockare. Min gräsmatta kan få gula prickar av och till och även andra färger förekommer. Vad jag gör då är att jag njuter av blommorna som växer där så länge jag klarar det. Till slut måste jag klippa för det får inte bli för långt. Ni ska här nu få ett smakprov på visan av undertecknad. Det blir ju inte lika vackert som när en barnröst sjunger. Jag försökte hitta någon inspelning på nätet men lyckades inte så ni får hålla tillgodo med mig om ni törs. Håll i hatten för nu kör vi.

Hrrmmpff! Detta gick ju inte alls. Åtminstone vet inte jag just i skrivande stund hur man gör. Jag får be min dotter om hjälp. Hon har koll på saker och ting. Kanske ska ni dra en suck av lättnad rent av, att det inget bidde. Jag ska i alla fall försöka få till det på något sätt snarast. De som väntar på någe gott...

♪♫

...och nu har vi sovit på saken och det är så härligt för jag har ju vänner därute som vet saker och kan hjälpa till. Jag visste inte att visan heter Smörblomma men nu vet jag. Tack vare rådigt ingripande av en vän lägger jag, nedan, en länk till en inspelning av visan. Jag lovar er att det är en större fröjd för örat att lyssna på än min inspelning och dessutom inser jag att jag sjöng fel på sina ställen.

https://www.youtube.com/watch?v=dpJSqgRJrIs

 

Maskros, Taraxacum

Maskrosor, liksom andra växter som vi kallar ogräs, är väldigt vackra. En hel del av dem är också ätliga och smakar till och med gott men många av oss har inte koll på det utan köper allt vi äter i stället. Nässlor är till exempel goda och nyttiga. De är rika på A- och C-vitamin samt järn, kalium mm. Kirskål är också väldigt gott och nyttigt liksom daggkåpa. Det finns ett helt skafferi där ute. Det är bara att ta för sig men man måste veta vad man gör för det finns också giftiga växter. Jag har haft turen att hitta ett ställe där jag kan plocka ramslök. Det är mycket gott på frukostmackan och innehåller mycket C-vitamin och mineraler. Idel nyttigheter alltså.

 Ramslök, Allium ursinum och tomat, Solanum lycopersicum och ost, ystum mjölkum och knäckebröd, knäckus brödus
 
Det finns så mycket vackert, gott och nyttigt där ute. Det gäller bara att se, kunna och veta det.