En intensiv helg är till ända.
Det är så lätt att glömma bort allt man gjort men denna helg fick jag för mig att ta foton. Vidare fick jag för mig nu att titta på dessa foton som jag tagit. Oj just ja, tänkte jag, det gjorde jag ju också och det och det. Wow, tänkte jag -Marjukka har du gjort allt det här?! Jag får nog säga till mig själv som jag gör till hundarna det vill säga -Duktig tjej! Men först måste jag visa min vackra lilla Hägg som jag hoppas nu ska få växa i lugn och ro och bli till en stor, ståtlig, härlig, doftande, prunkande Hägg som man kan njuta av faktiskt både på vinter, höst och sommar men allra allra mest och intensivast på våren.
För femton år sedan tog jag ett sidoskott, en liten liten Hägg i vardande. Jag slet upp den med rötter och allt. Jag satte den på en prominent plats där jag tänkte mig att jag skulle kunna titta på den från mitt köksfönster. Det tog inte lång stund förrän en av de dåvarande hundarna fick för sig att leka flistugg på densamma. - Jag sprang till dess räddning och fick stopp på avlivningsförsöket. Med tanke på att Häggen var en liten fjutt var ju det bestialiska dådet ganska förödande. Det fanns således inte mycket kvar av den lilla och jag misströstade stort. Dock såg jag att vartefter månaderna gick växte den på sig en hel del och jag fick tillbaka glansen i ögat och livsviljan. Månader blev till år och jag såg denna Hägg, till min stora glädje, växa och till och med få en blomklase. Sen drabbades detta fantastiska träd i vardande av ett fruktansvärt klantarschle. Jag tycker inte att vi ska smutskasta någon och således inte namedroppa alls men ett kan jag säga att den där Marjukka borde ha stryk.
Det värsta var att detta praktarschle det vill säga jag ( det hade ju varit skönare att kunna skylla på någon annan men... 😩) inte märkte vid förödelsetillfället vad jag gjorde. Inte förrän jag någon timme senare hade klippt klart och parkerat åkgräsklipparen samt en stund stått och betraktat förödelsen och undrat vem i h--v--e har gjort detta med min fina Hägg?!!?!! Jag hann tänka många fula tankar om denna idiot i människo alternativt djurhamn som hade åsamkat denna min lilla fina vackra Hägg denna fruktansvärda illgärning. Två av de tre små grenarna som fanns var av och den tredje hade avskalad bark. Sedan, då jag plötsligt började tänka och inte bara skylla på allt runt omkring mig började det gå upp för mig att det nog skedde då jag backat mot det lilla trädet. Modfälld och med hängande huvud insåg jag att det var jag själv som felat och var den där idioten som jag ville skaka om och ge en sittopp. Jag antar att jag på detta sätt fick betala för att ha slitit upp sidoskottet olovandes med rötterna. Idag en sisådär femton år senare kanske "avbetalningen" är gjord? Jag hoppas i alla fall det.
Nå nu tillbaka till där vi började. Hmm...ja hm...var var vi nu? Jo! Åstadkommit i helgen var det ja. Jag har börjat laga egen hundmat mycket på grund av att jag tror att det blir nyttigare än hel eller halvfabrikat. Det tror jag om människofödan också. Tidigare åt de (mina hundar alltså) torrfoder. Kattuschlingarna äter ENBART torrfoder och ratar varje liten delikatess jag har försökt skämma bort dem med. Jag gjorde mig till en gång och köpte riktigt dyr kattmat men vad gör de otacksamma djuren?Jo de fnyser och säger åt mig att inte servera dem med sån där smörja så nu skiter jag i dem. Passar inte den gourmetmiddag jag lagt ner så mycket möda, kärlek och tid på får det väl vara då. 😩 Gissa om de blivit smala!
Nej, jag bara skojade. De får torrfoder. Jag kokade två ķilo kyckling till hundarna samt två kilo grönsaker. Jag ger också näringstillskott i olika form. Bland annat får min goa pensionär Glukosamin och Laxolja varje dag. Det blev kladdigt och rörigt i mitt kök men att se pensionären älska maten jag kokat till henne så mycket att hon lägger sig ner efter att ha ätit upp och slickar rent varje liten millimeter av matskålen. Jag har nu färdigkokt mat till mina två djupingar för en månad framåt i min frysbox.
När jag ändå höll på fixade jag matlådor åt mig själv också men där blev det en av mina favoriter nämligen bacon och rotfrukter i ugn.
Det som tog mest tid under helgen var rensning av mina sidvindar. Jag har två stycken större. En på var sida. Man gjorde ju så förr att man tog tillvara ytan under snedtaket som inte gav ståhöjd och gjorde det till förvaringsplats vilket jag tycker är mycket smart. Dock har mina sidvindar av olika anledningar blivit mer av skrotupplag vilket har inneburit att mina grejor det vill säga kartonger fått stå i rummen och det är ju inte så snyggt. Och då ska man betänka att mina sidvindar är åtta kvadratmeter styck och lägsta höjd är drygt en meter. Jag tog alltså tag i detta och jag är en sån komplex individ att jag inte gör det lätt för mig. Perfekt fungerande grejor kan jag inte kasta. Det vore helt emot min övertygelse och den övertygelsen är att vi överkonsumerar och att vi alltför ofta kastar grejor bara för att de inte håller senaste snittet och inte för att de är obrukbara. Skrämmande tycker jag. Av den anledningen blev det viktigt för mig att sortera allt på säljes, skänkes, kastas och sparas. Det blev väldigt mycket i vardera hög och varje åtgärd för respektive hög tog extra tid att genomföra. Självklart hade det varit snabbare att slänga rubbet i en container och betalat för bortforsling men det vore fruktansvärt för en planetskötarlärling som jag är. För mig är det mycket viktigt att leva och verka så miljövänligt som möjligt. Det blev många turer iväg med grejor vilket känns underbart och fortfarande finns grejor för vidare transport i hallen, matrummet och biblioteket men så snart tid medges ska det iväg. Det känns mycket bra. Jag blev extra glad då jag såg vad som fanns under den illa tilltygade fula korkmattan. Där dolde sig ett vackert brädgolv med drygt tre decimeter breda brädor. De behöver slipas och lackas men det får bli sommarjobb. Med tanke på att jag vsr beredd på lagning av golvet samt att lägga laminat på densamma blev ju jobbet ringa i jämförelse.
Således kunde jag sortera in allt jag skulle ha kvar samt allt det som jag länge velat stoppa in där men inte kunnat. Fantastiskt! En underbar känsla måste jag säga.
