Nu måste vi faktiskt göra gemensam sak och sluta lyssna på folk! Man får en massa tankar som man aldrig hade tänkt själv om man lyssnar på andra. Jag hade aldrig till exempel tänkt att man inte får bli rynkig när man blir gammal. Vi hade inte tänkt att vi måste fylla läpparna med botox för att de ska se plutande ut. Jag menar, ingen hade väl suttit hemma på sin kammare haft tråkigt och tänkt att –Nej undrar om man skulle ta och fylla läpparna med botox för att få tiden att gå? Eller som varande femtioåring tänkt att –Bäst att jag sätter på mig så mycket kläder nu när jag ska ut bland folk i den här sommarhettan att jag inte väcker anstöt med mina äckliga rynkor för någon kan ju börja må illa av att bara se mig. –Nej då  är det ju bättre att jag svettas ymningt och kanske rent av svimmar av värmeslag.

Det började med att jag hörde en debatt på radion där frågan var –Är det ok för äldre att gå i shorts och linne? -?!?!!!! Frågan hade väckts av att det funnits så många upprörda insändare i tidningar om att folk blivit tvungna att stå nära äldre och sett deras nakna rynkiga hud samt också sett den nakna huden av överviktigas valkar som verkligen fått dem att må illa. –MEN VAD FAN ÄR DETTA?!! –Är vi inte riktigt kloka? Det mår jag illa av, det vill säga det faktum att folk ens kan säga att de mår illa av att se valkar eller rynkor. Mår de illa av att se människor? Ska folk begå harakiri så fort en rynka tittar fram eller  om det börjar bildas en bilring runt midjan? Vad är normen? Trettio år max och ett BMI under tjugofem? Allt över det skall utrotas alternativt döljas?

Jag blir alldeles förskräckt över kroppsidealet och hur långt en del, som inte kan stå emot trycket, verkligen kan gå. Jag har själv varit där. Under min tonårstid var det för mig oerhört viktigt att vara "inne". Lyckligtvis har jag vuxit upp nu och mognat och det så till den grad nu att jag enligt vissa har övermognat till och med, det vill säga blivit rynkig. Det är ju en hel industri detta med mode och kroppsideal. Vi är så himla dumma, vi människor, att vi låter andra tjäna pengar på vårt dåliga självförtroende och jagar skiten ur oss själva för att försöka nå upp till det ”vackra” idealet som stora modehus skapar.  Jag har tittat på TV en del och tänker att det inte är konstigt att folk går på detta med idealbilden. Kolla på Hollywoodfruar eller Gladiatorerna, filmer eller reklam. Om man ser hollywoodfruarna eller  en actionfilm där hjälten ingriper och räddar någon eller flera. Inte fan är hollywoodfruarna rynkiga och inte heller överviktiga. Den som skulle kunna vara rynkig är möjligen den manlige hjälten som trotsar alla faror för andras skull. Dock är inte denne hjälte överviktig, valkig eller rynkig på kroppen men skulle denne vara det så visas det verkligen inte i TV-rutan i alla fall för de har minsann vett att dölja det under tajta skinnkläder eller annat som understryker det sex appeal en sådan hjälte skall utstråla. Således kan den kräsmagade, alltså den som kräks av rynkor eller valkar riskfritt titta på TV för där visas inte sådant och OM det gör det varnas man i förväg oftast.  Efter att ha tittat på dessa vackra, smala, stylade och sminkade perfekta människor känner man sig inte som en stjärna eller hjälte då man ser sig i spegeln som varande en vanlig svensson. Inte nog med det utan dessa hollywoodfruar sitter och säger rakt ut i TV-rutan, rakt ut mot oss som inte har råd att gå till manikyristen varannan dag och  inte heller har råd att ha personliga tränare eller ett gym hemma att det är fult med rynkor och valkar och fyller sig själva med botox så mycket de bara orkar eftersom ju många av dem är långt över femtio år och således skulle vara rynkiga om de inte lyft sig näst intill såpass att de fått helskägg. Det måste ju innebära att de är skiträdda att bli gamla och hellre skulle dö unga än att bli sedda offentligt med en rynka eller valk.

Vad man också lär sig då man tittar på TV är att man ska vara rik, framgångsrik och cool. Man ska ha ett stort hus, stor bil, vara ”inne” och göra allt man kan för att hålla sig till senaste modet på allt man kan tänka sig och vad som är senaste modet anges av kändisar. Det finns dessutom så många motsägelser på TV att man kan bli mörkrädd. Det finns lyxfällan, arga snickaren  och biggest looser bland annat mitt bland hollywoodfruar och actionhjältar. Vi kan också titta på Million dollar listing och liknande program som visar fantastiska överdåd. I lyxfällan kan man titta på tragiska människoöden där vanliga människor egentligen har försökt att hålla sig till normen som sätts av dessa som uppnått rikedom, ära och gärna berömmelse men detta så till den grad att de, i sin strävan, har överkonsumerat eftersom de inte haft råd med det ideal de försökt nå. Mitt i programmet blir det reklam och där matas vi med möjligheter att tjäna storkovan på flera kasinon på nätet där man får ett stort antal frispins om man anmäler sig. Vi får också ta del av rynkkrämer och vad vi måste köpa till vårt hem om vi ska anses vara såsom vi bör enligt normen. Det tragiska är att detta möts vi av i tidningarna också. Metro är reklamfinansierat och där kan man slå upp helsidor som är utformade så att de ser ut som riktiga nyhetsartiklar men som i själva verket är reklam på någon av de otaliga nätkasinona som poppat upp likt svampar ur jorden. Med tanke på hur många olika nätkasinon det finns måste det vara oerhört många människor som spelar, annars skulle det inte finnas underlag för alla dessa kasinon och de skulle självdö, det vill säga gå i konkurs. Vad som också ökar är lånebolagen. Man kan få möjligheter till lån även om man inte har råd. Det är så fantastiskt! Även om du hamnat i skuldfällan så kan du få låna pengar av välvilliga lånegivare. De lockar i reklamen med att du inte behöver prata med en person utan du kan ta lån på nätet utan att prata med någon och du får dessutom  lån även om du är ett ärende hos kronofogden för de kommer inte att ta en kreditupplysning på dig. Jag bara undrar, vilka vänder sig denna reklam till? Är det till den som är stadd i kassan eller kan det möjligen vara till den som är fast i kreditträsket och kanske till och med söker sig till kasinon för att tjäna storkovan för att bli av med sina skulder. Dessutom undrar jag ju om en sådan person som har levt så stort över sina tillgångar verkligen skulle ta storkovan om denne vann det och verkligen betala av alla sina skulder och sedan sluta spela.  Kan en sådan långivare vara en välgörare som går ut med sådan reklam?

Det är ju inte bara utseendet och ditt leverne som är normaliserat. Det finns mer. Det får till exempel inte lukta bajs efter dig på toaletten. Det får heller inte låta om dig då du sitter där. Ett skvalande ljud eller ett plopp eller ännu värre ett fjärtande ljud och du må skämmas och det ordentligt. -Vad är det?!? Vad förväntas man göra i det lilla rummet som är avsatt för kunna gå in i och utföra sina behov i i enskildhet? Är det så att man faktiskt får bajsa om man nu måste MEN INTE om det luktar efteråt? Vad ska man göra om det gör det då, jag menar då är det ju lite för sent. Ska man då stanna kvar därinne tills det inte luktar längre och vänta tills de av grannarna som kan ha hört skvalet, fisen och ploppet har gått så att ingen vet vem det var som gjorde det? Ibland tror jag att det är så att det sitter folk inlåsta på toaletter lite här och var och inväntar ”fritt fram” innan de går ut. Jag vet ju att jag själv har gjort det för hur gärna jag än vill vara unik är jag ju som de flesta andra det vill säga vill ju så gärna vara lika rik, fantastisk, vacker, luktfri och duktig som de på TV är.  Men vad jag inte tänker göra är att gömma min ålder, börja spela eller ta lån för att försöka uppnå ett liv som jag suktar efter men inte har råd med egentligen. Nej, jag tänker behålla mina rynkor och gå i shorts och linne då det är varmt. Jag tänker heller inte låta modehusen tala om för mig längre vad jag ska ha på mig. Utan jag tänker klä mig i det jag trivs i och tycker om och, jag önskar att jag kunde säga att jag skiter i om det luktar men det är inte riktigt sant. Jag sitter inte kvar och väntar ut det men jag drar en lättnadens suck vid sådana tillfällen då ingen ska in direkt efter mig för det blir ju så avslöjande. Det värsta är de gånger jag går in på en toa och det luktar skit och jag tänker –Tänk om det ska in någon efter mig och den tror att det var jag!

Tack för denna gång och på återhörande hoppas jag.

/Marjukka