Det är så fantastiskt så jag måste dela med mig. Beklagligtvis är jag inte duktig på att fotografera så bildkvaliteten är inte optimal men man ser ändå hoppas jag. Denna vår har jag besök av fåglar som jag väldigt sällan sett och framför allt inte sett vid mitt fågelbord. Det känns så privilegierat att få ha dem så nära, att kunna sitta vid mitt köksbord och titta på dem är en stor ynnest och ger en terapi för själen som är ytterst värdefull. Den terapin kan inga pengar i världen betala för. 

 

Det är så lätt att låta sig översköljas av alla måsten och till största delen skapar vi våra måsten själva eller snarare att vi skapar dem så stora att vì nästan drunknar i dem. Vi SKA ha så mycket grejer att vi hamnar i ett ekorrhjul som går fortare och fortare att det blir svårt att sakta in och ännu svårare att hoppa av. Vi ska ha fina nyrenoverade villor, nya bilar, båtar. Vi vill kunna resa och agerar nästan som att det är en mänsklig rättighet att ha allt detta.

Allt detta leder till att det ekorrhjul vi hamnar i för att kunna betala av allt det vi vill ha snurrar så fort att vi inte hinner se det vackra runt oss.  Allt det jag beskriver ovan handlar väldigt mycket om mig själv naturligtvis. Nåja jag har ingen nyrenoverad villa, båt eller så men då jag för nio år sedan insåg att mitt liv var ett luftslott och att jag faktiskt satt riktigt i skiten blev det så oerhört viktigt att ta mig ur densamma att jag la precis all fokus på det.

 

Det arbetet tog, i början, all fritid jag hade i anspråk. Efter något år behövde jag inte lägga all min fritid utan kunde börja slappna av lite. Dock är det svårt att gå från full fart framåt till lagom hastighet så jag har nu skaffat mig många angenäma sysslor som håller mig sysselsatt på min fritid. Den stora fördelen med det är att de angenäma sysslorna tillåter mig att vara mig själv och göra det jag helst vill. Det ger mig också möjlighet att vara nära naturen där jag hämtar kraft och sinnesfrid och det bästa av Allt, jag har mitt hem mitt i Det! 🤗

 

Det är av den anledningen jag Nu, då jag tagit mig själv ur skiten och landat "på andra sidan" det vill säga sidan där jag kan unna mig att se och lägga märke till saker ser dessa vackra individer och kan unna mig att betrakta dem och glädjas åt det och uppskatta värdet av att de finns där samt också tänka på min roll av möjliggörare av att de finns där samt kommer att kunna finnas där även framgent.

 

Stenknäcken är uppenbarligen granne med mig då herr och fru Stenknäck återkommande dyker upp vid fågelbordet utanför mitt köksfönster.

 

En annan fågel som kommer till fågelbordet är Domherren. Jag har tidigare endast sett dem på vintern och de senaste vintrarna inte ens då och de enda jag sett (eller lagt märke till) är hanarna det det ju är de som syns bäst då de är färggladast och har detta vackra röda bröst. Denna vår har jag både herr och fru Domherre på besök och stundtals flera av dem och jag sitter stilla och beundrar dem och känner mig välsignad av att ha dem så nära inpå.