Pingstaftons förmiddag med Kollie och Percy och förberedelser för imorgon.
En härlig promenad denna pingstaftons förmiddag. Promenaden med Ella är redan avklarad. Det blev 4, 5 kilometer med fot och sitträning. Vi kommunicerar inte klockrent än så träning behövs. Imorgon ska jag till Restad gård där det är hundutställning. Ella är anmäld och jag är jättenervös för hur det ska gå. Det är trettio år sedan jag ställde ut på en sådan här stor utställning som detta är. Jag har således ingen ringvana att tala om. Ella kan ibland bli väldigt hoppig och släppa loss all sin energi om hon känner sig stressad och det gör mig stressad men jag ser detta som träning för oss båda. Jag planerar in så att jag får med mig hund, hundbur, stol, packning och regnskydd och regnkläder då jag inte har någon medhjälpare men problem är till för att lösas. Denna vagn ska få agera medhjälpare. Jag måste bara dra åt alla skruvar och muttrar så att den håller.
Innan skruv och mutteråtdragning måste 91-åringen få sin promenad. Solen skiner och samtidigt regnar det. Ett härligt sommarregn som ökade i styrka vilket gjorde att jag, som chansade på att vi skulle klara oss från regnet, blev genomblöt. Percy trotsade också regnet. Katter skyr ju som bekant vatten men Percy vet nog inte om det för han trotsar ofta regnet och så också idag. Det syns inte på fotot men det är regn och solsken samtidigt och Percy hänger med. På tillbakavägen brukar han hoppa fram "likt gubben ur lådan" och detta bus planeras tydligen även denna gång.
Nu får jag allt sätta igång förberedelserna för imorgon för då det kan bli flera timmar i regn får jag hitta på lösningar så att vi kan hålla oss någorlunda torra i alla fall. Förhoppningsvis kan jag rapportera under morgondagen hur det går.
Fortsättning följer...
Nu är det söndag och vi är hemma igen från utställningen. Jag tillbringade nästan hela lördagen med att försöka få till så att jag skulle kunna få med mig allt jag skulle behöva under en hel dag i regn på Restad gård. Då jag renoverat kärran (som kan ses på bild ovan) gjorde vi en provtur med Ella i. Hon tyckte innerligt illa om att åka i den. Jag försökte med lock och pock men insåg att jag inte skulle kunna använda den. Ett tag övervägde jag att strunta i att åka men jag ger inte upp så lätt. Jag hittade till slut en lösning. Söndag morgon och regnet vräker ner och nerverna är verkligen utanför kroppen. Jag intalade mig att det skulle gå bra men tänkte flera gånger ställa in då regnet vräkte ner. Men som jag tidigare sagt ger jag inte upp utan fullföljer så långt det är möjligt. Det ska mycket till om jag ska hoppa av då jag en gång hoppat på.
Väl på plats vräkte regnet fortfarande ner och jag (och många med mig) fick parkera långt från utställningsplatsen då man inte ville ställa bilar på gräs för risken att köra fast. Således var det bara att ta tjuren vid hornen och börja traska. Det var långan väg att vandra det var långan väg att gå vi kom inte bort ifrån de andra och var glada att det var så. Väl nere på utställningsplatsen blev vi båda stressade och det ledde inte till något gott. Vi glömde all träning och gjorde bort oss totalt under första vändan då alla skulle visa upp sig och jag gissar att alla som var bakom oss var upprörda och ville ha bort oss. Sedan väntan på individuell bedömning. Vi samspelade inte alls i ringen och fick gå därifrån med uselt resultat vilket betyder stt hon inte har rasens alla karaktärsdrag eller är i bristande fysisk kondition. Det vara bara att packa ihop, gå den långa vägen tillbaka till bilen väl medveten om att alla där vet att vi åkte ut eftersom vi lämnade så tidigt. Tårarna rann nedför mina kinder hela vägen hem och jag känner mig fortfarande ledsen.
Lärdomar från detta;
Aldrig åka ensam på utställning då ett extra par händer ger det lilla extra för en sådan begivenhet.
För mig var detta den sista utställningen åtminstone för ett bra tag framöver.
Nederlag svider men svedan gå över.
Ella fick oförtjänt dålig bedömning idag då hon är en vacker Golden.
Ella är lättstressad men en underbar hund.
Just nu vet jag inte riktigt hur jag går vidare. Det får jag fundera på och återkommer så snart jag vet.
Kram på er alla!