Jaja tänkte jag, de njuter i alla fall och det är huvudsaken.

Det var en fantastisk dag och vår väg kantades av, förutom ett antal dypölar, solsken fågelsång och en massa underbara skogsdofter. Man hade avverkat en hel del och således fanns ett antal timmerhögar utefter vägen och det var nyhugget så det doftade helt sagolikt.

 

Höga på alla dofter och av välbefinnande tog vi bilen hem igen och på vägen hem såg jag, på den skogsväg vi åkte på, en större fågel spankulera mitt på vägen utan någon som helst brådska. Den blev till och med lite nyfiken på oss och ville ta oss i närmare ögnasikte. Den blockerade vägen för oss såpass att jag var beredd på att stanna men då gick den ner i diket och in mot skogen. Jag blev nyfiken och undrade om jag verkligen sett rätt och stannade bilen och spanade in i skogens mörka djup. Jag fick syn på den igen och kunde konstatera att det var en tjäderhöna jag hade att göra med. Jag tappade nästan hakan då det var flera decennier sedan jag såg en sådan sist. Märkliga fåglar dessa tjädrar men ståtliga och respektingivande tycker jag. Helt makalös upplevelse. Jag hann ta en bild som dock inte är av bästa kvalitet och jag beklagar kvalitén på densamma och tänker att det är ju bra att jag inte har kvalitetskontroll för annars skulle det inte finnas någon bild.

 

 Det är ju första maj såsom rubriken säger och då är det traditionsenligt kosläpp på Evenstorps gård här i närheten. Perfekt träning för mig och Ella tänkte jag. Sagt och gjort vi tog på oss och for iväg. Ella och jag går inte alltid fot ännu och vissa situationer är svårare än andra. Det finns så mycket som kan distrahera och Ella blir då som förbytt. Om det är ett djur att leka med eller jaga sliter hon armen av mig samt klättrar på mig och jag har mycket svårt att hantera sådana situationer. Dock har det blivit mycket bättre då jag skaffade nosgrimma. I början hatade hon den men sen vande hon sig och numera går vi klockrent med den på. Jag låter den numera endast sitta runt halsen och sätter endast på grimman då det kärvar till sig. Jag vet att det finns kunniga hundmänniskor som hävdar att det är fel att använda sån men det funkar för oss.

 

Vi missade själva kosläppet eftersom jag blev lite fördröjd och möttes därför av en lång radda bilar på vägen dit och fick således ställa oss intill vägkkanten och vänta då vägen dit är smal. Många åker ju bara dit för att se släppet. Det tog oss längre tid att ta oss dit än normalt men fram kom vi i alla fall. Jag förutsåg att detta skulle bli en riktig prövning för oss, det vill säga Ella och mig, då gården innehar många olika djur. Jag tänkte att Ella eventuellt skulle bli alldeles sjövild och beredde mig på det värsta och tänkte att enda sättet att överkomma det är att utsätta sig för det.

 

Då jag öppnade hundburen kunde inte Ella komma ur densamma fort nog och jag såg mina farhågor besannas. Jag tog ett djupt andetag, satte på nosgrimman samt vanliga halsbandet och beordrade fot och ledde oss rätt in i "bikupan". Ella är en fantastisk hund och självklart gick allt bra. Hon gick fot och tittade på allt och alla samt hittade en och annan tappad korvbit på sig väg (när vi senare satte oss i bilen igen la hon av en ordentlig rap vilket ger mig att hon nog hittade mer korv än jag uppfattade på plats) så jag tog bort grimma från nosen och lät den bara hänga runt halsen. Vilken härlig känsla med tanke på allt vi genomgått att gå där med denna vackra Goldentjej utan grimma, dragkamp och svettpärlor i pannan.