Denna hemsida innehåller i första hand kåserier. Dessa kåserier är tagna ur händelser och upplevelser i mitt liv. Det innebär att DU som läser dem eventuellt kan känna igen dig men den igenkänningen är endast perceptuell eftersom jag, som författare till dem, förbehåller mig rätten till en konstnärlig twist i kåserierna. Jag lägger in nya kåserier i mån av tid och hoppas att du som läsare har minst lika roligt när du läser dem som jag har när jag skriver dem.

Hej 2018!

 
 
Inte ett kåseri men...
Härligt, ett nytt år har precis börjat. Ett oskrivet blad som bara väntar på att fyllas. Det känns både skrämmande och spännande. Igår kväll, alltså på nyårsafton firade jag lite extra eftersom jag hade tioårsjubileum. För tio år sedan avgav jag mitt första nyårslöfte. Löftet jag då avgav var att jag skulle sluta röka och det löftet har jag uppfyllt. Jag är riktigt stolt över mig själv faktiskt.
 
 
 
 
Jag blev så upprymd av att ha lyckats med detta redan efter det första året så jag började avge ett nyårslöfte varje år. Det har gått bra varje år...ända tills nu hmm... Jag har inte helt lyckats uppfylla mitt löfte det gågna året men jag ska inte låta det ligga mig till last. Jag har lyckats med en hel del annat som uppväger det jag inte gjort. Jag ska ta nytt tag detta nya år i stället. Det löfte jag avgav inför 2017 var att försöka få fler läsare på denna min hemsida. Istället slutade jag skriva här och det gav mig inte fler läsare precis. Anledningen till skrivstoppet var att jag kände att jag måste prioritera bland annat husrenovering. Att skriva tar tid eftersom det gäller att få inspiration samtidigt som man sätter sig vid tangentbordet. Vidare kan jag inte bara skriva ner, vara nöjd med det och klicka på publicera. Jag läser igenom, raderar, formulerar om och läser igenom igen för att finna att jag suttit x antal timmar och bara åstadkommit ett ynka stycke som jag själv finner något så när okej. De gångerna känns det riktigt tufft. Kanske var det det som bidrog till att luften gick ur. Hur som helst var det mycket viktigt för mig att renovera min övervåning förra året och det gjorde jag hela semestern. Jag renoverar allting själv och eftersom jag inte är någon snickare tar det mig en hel del tid att komma på hur jag ska lösa saker. Jag har fått lov att göra om göra rätt  ett antal gånger.  Jag är ännu inte helt klar med övervåningen men jag gjorde det stora jobbet, det vill säga den delen av jobbet som jag fasade mest för. Nu är det fixat och jag känner mig nöjd.
 
Något mer som tog mycket av min tid var att jag skaffade mig en valp. En alldeles underbar liten Goldenvalp vid namn Ella flyttade in hos mig förra påsken. Den valpen upptog hela våren. Jag erinrade mig att jag under semestern tänkte, långt in i juli faktiskt, att snart blir det sommar och våren tar snart slut. Jag insåg på min födelsedag att våren passerat med ljusets hastighet och vi befann oss mitt i sommaren utan att jag hade insett det. Jag kan intyga att den tanken  gav mig svindel och fick det att kännas som att jag satt på en karusell som snurrade alldeles för fort.
 
 
 
Under året har jag saknat att skriva. Jag har verkligen inte saknat material att skriva om. Tvärtom finns det massor med material uppe i hjärnkontoret som bara väntar på att få komma ut. Problemet är bara att jag är så glömsk att jag måste skriva ner de saker jag kommer på då jag kommer på dem annars kan det bli så att jag får vänta tills fragment tittar fram ur minnet och snabbt skriva ner det för att inte glömma bort det igen.  Det kunde jag ju inte göra precis då jag stod högst upp på en uppallad stege sex meter upp i luften då jag renoverade på övervåningen. Inte heller då valpen Ella kom på att om hon tog sin nos mot mitt öra och blåste till då vi brottades på golvet och hon fick mig att skratta hejdlöst och busa extra mycket, kunde jag avbryta allt och sätta igång med att skriva mitt upp i alltihop.
 
 
2017 får jag nog säga, sammanfattningsvis, var ett bra år för egen del. Jag åstadkom rätt mycket. En del av det blev helt fel men det mesta av det blev helrätt. På denna min sida kommer jag under detta år skriva ner de saker som jag gjorde helfel. Det är ju de sakerna som är roliga att läsa om. Det gäller bara att formulera det på ett roande sätt och med det menar jag att det ska roa både er och mig. Annars blir det ännu mer fel och det vill vi ju inte.
 
2017 var också ett bra år för mänskligheten tycker jag. Det var det året då vi tog ett jättekliv in i jämställdheten. #metoo är, enligt mig, det som kan ge oss sann jämlikhet. Så länge vi förminskar och förlöjligar vad hälften av befolkningen gör, vill, tänker och säger har vi ingen jämställdhet. Det som är beklagansvärt och som gav mig en rejäl "baksmälla" var det faktum att det mest verkar vara medsystrar som skäms över #metoo och tycker att tillvaron kommer att bli fruktansvärt jobbig för män som, förhoppningsvis, snart måste ta ansvar för sin sexualitet. Man verkar också tro att det inte längre kommer att gå att bete sig normalt av rädsla för att bli anmäld. Jag hoppas verkligen att man med normalt menar med respekt för individen. Vad får oss att tro att tjejer/kvinnor kommer att anmäla hej vilt för skojs skull? Tycker vi verkligen att tjejer/kvinnor är sådana omdösmeslösa galna hysterikor att vi springer in på närmsta polisstation och anmäler minsta grej för att vi tycker att det verkar vara en kul grej att göra?
 
Detta mitt uttalande riskerar att minska antalet läsare för mig men i så fall får det bli så. Jag står för denna min åsikt och önskar att du som läser har en såpass stor respekt för kvinnan att du inte väljer att misstro henne just av det faktum att hon är kvinna.
 
För nya och gamla läsare kan jag avslöja att jag avgivit mig själv ett nyårslöfte för 2018 och det är att publicera frekvent här på min blogg samt att merparten av publiceringarna skall vara kåserier.
Med hopp om ett återseende!
Marjukka