Jantelagen, den lille jäveln! 👹
Man ska ju inte skryta, strängeligen förbjudet. Men jag kan inte låta bli att göra det om alla mina promenader och steg jag därmed får ihop varje dag. Promenader och promenader förresten, här handlar det om att gå i rask takt. Vi går inte omkring och strosar Ella och jag. Power walk kallar man det visst. Men där drar jag gränsen. Jag skriver inte på face book eller uttrycker det så när jag pratar med någon, att Ella och jag har gått vår skogspowerwalk. Det skulle ju bli alldeles för skrytigt eller hur? Nej jag skriver eller säger skogspromenad istället för det tror jag man får göra åtminstone om man inte talar om hur lång den är och heller inte gör det för ofta vilket jag gör inser jag då jag tittar tillbaka på min egen FB-sida. Att tala om hur många steg man åstadkommit är ok så länge det inte anses vara för många. Det ska nog vara färre steg än läsaren eller lyssnaren åstadkommit i alla fall, då är det ok. Man ska heller inte lägga upp eller ofta tala om sina bakverk, sin syltning eller egenhändigt skapade saker för det är också skryt. Där hamnar åtminstone inte jag i blåsväder för det hinner jag inte med då jag powerwalkar två gånger per dag och samlar på många steg istället.

 

 

Mitt nya jag skulle sluta röka, röra på mig mer och må bättre helt enkelt. Sluta röka är inte lätt. Jag började nog egentligen sluta ganska snart efter att jag började. Jag lurade mig själv i många år men vid beslutet att uppgradera till 2,0 tänkte jag att nikotinplåster och nikotintuggummi skulle hjälpa mig. Det gjorde det till viss del men inte tillräckligt. Jag började snusa istället och under en period både rökte och snusade jag. Ja ni ser ju själv, jag är ju för fan inte klok!

 

 

Nyårsafton 2008 närmade sig och jag kom på den strålande idén att ge mig själv ett nyårslöfte. Vid tolvslaget skulle jag röka min sista cigarett och heller inte ta någon mer snus. Jag skulle satsa på att kunna börja jogga igen och således fortsätta mina power walks som jag hade börjat på. Jag bestämde mig alltså för precis det som alla rön säger är dömt att misslyckas. Jag berättade det heller inte för någon vilket också är fel då man enligt de lärde ska berätta för alla och envar om det ska kunna funka. Nyårsafton 2008 kom, jag fimpade och började gå mer och mer. Jag gick längre och längre för varje dag som gick. Bristen på nikotin gjorde mig irritabel men det gick jag bort. Jag svor och spottade för mig själv där jag gick och det hjälpte.

 

Jag tordes inte dricka någon form av alkohol på flera år av rädsla att jag skulle bli röksugen. Det i sig var absolut inget problem. Första tiden drog jag mig till ställen där folk rökte för jag tyckte att det luktade så gott. Efter en tid, minns inte hur lång, blev röklukten besvärlig och jag drogs inte längre till det. Efter ytterligare en tid kunde jag ta mig ett glas vin eller två utan att känna mig röksugen och nu har jag inga som helst problem med att kolka i mig hur mycket som helst. Eller jo det har jag ju. Jag har blivit tant! 😲 Jag vill inte känna av någonting dagen efter så andra glaset får blandas med vatten och det blir mer och mer vatten vartefter kvällen lider och vid pass midnatt senast ska tant i säng för imorgon är en annan dag. Sådan är jag på fester, inte så festlig alltså. 😔

 

Till nyårsafton 2023 ska jag räkna ut, på ett ungefär, hur många steg jag åstadkommit och hur långt jag har powerwalkat under dessa 15 nikotinfria år. Jag ska bjuda mig själv på dyr champagne och köpa mig något alldeles extra för det tycker jag att jag är värd och jag ska skryta den kvällen över att ha uppnått 15 år som både nikotinfri och powerwalkat (på ren svenska) minst en mil om dagen och kanske också skryta på nyårsdagen 2024. Vi får se. För skrutit nu har jag ju inte gjort...hehe.