Denna hemsida innehåller i första hand kåserier. Dessa kåserier är tagna ur händelser och upplevelser i mitt liv. Det innebär att DU som läser dem eventuellt kan känna igen dig men den igenkänningen är endast perceptuell eftersom jag, som författare till dem, förbehåller mig rätten till en konstnärlig twist i kåserierna. Jag lägger in nya kåserier i mån av tid och hoppas att du som läsare har minst lika roligt när du läser dem som jag har när jag skriver dem.

Renovera och inreda en gammal 1800-tals skola

Idag börjar jag prata om min renovering av skolan, det vill säga huset jag bor i, här i min blogg. Jag tänker mig att jag delar med mig av med och motgångar i mitt försök att renovera och inreda bit för bit. Jag hoppas kunna få till det så småningom men det finns mycket kvar att göra. Jag delar också med mig lite av produkter jag återvunnit av sådant jag haft hemma och i slutet har jag gjort ett litet "potpurri" av lite dråpliga bilder på mina kära djur.
 
Jag äger en gammal skola från 1876. Den är alltså 142 år gammal idag (2018). Jag känner historiens vingslag i den och har en viss vördnad för det. Självklart finns det en del skavanker i huset men i mitt tycke ger det huset dess charm. Eftersom ingen av mina sambos (två hundar, tre katter och en liten pipgris förlåt marsvin (och jaja jag vet att det måste vara två men det har varit det och nu är det bara en och försök har verkligen gjorts för att få en kompis men nu är det avlivning eller sambo med ovanstående inneboende som gäller och jag ser och hör att den lille grisen mår bra) kan renovera så får jag ju göra det själv. Jag kan inte heller eller om jag uttrycker mig som att det finns de som kan det mycket bättre så har jag inte sagt fel. 
Bild 1. Min gamla skola.
 
Jag kan uttrycka det som att jag fann mig lite strandsatt i det här huset med mycket rivet och påbörjat utan något helt färdigställt. Hur jag hamnade i den situationen kommer troligen att visa sig längre fram i tiden här i min blogg men så icke idag. När det sker vet ingen ännu. Ingen vet heller om det ens kommer att ske någonsin faktiskt men kanske. Jag kan säga så här mycket idag i alla fall och det är att det var kärleken. Kärleken finns kvar ännu idag blandat med lite annat men sanningen är den att det var kärlek med stort K. Således är jag glad trots alla "blåmärken och blessyrer" som livserfarenheten gav mig. Jag är glad att ha upplevt den kärleken för den var så stark och genuin och borde kanske ha burit mig genom resten av livet men jag orkade inte leva med de törnar som jag insåg att det innebar och valde därför att slita mig loss.
 
Idag renoverar jag på egen hand så gott jag kan och blir faktiskt riktigt nöjd då jag märker att jag kan mer än jag tror. Jag slipade, fogade och lackade det gamla trägolvet på övervåningen. Eftersom det är ungefär trettio kvadrat tog det ganska lång tid för mig. Innan jag gjorde detta fastnade alltid golvmoppen i stickor och dylikt och ytan var skrovlig och tarv. Dessutom var det stora springor och på sina ställen hål. Nu är golvet slätt och helt och det inger mig en stor tillfredsställelse.
 
Bild 2. Det gamla trägolvet som hela tiden rör sig med vädrets växlingar under året. Nya sprickor har bildats i fogen men ännu så länge fungerar det tycker jag.
 
Sedan jag flyttade tillbaka till detta hus, som då var i stort behov av sanering, rengöring och renovering har jag faktiskt lyckats ta mig framåt bit för bit. Det skälet att jag trivs här så oerhört mycket gör att jag finner det värt att kämpa för. Jag har tapetserat, målat, spacklat, satt spånskivor samt murat men det finns mycket kvar att göra.
 
Bild 3. Tapetserat och satt upp en hängare som min dotter gjorde i slöjden fär många år sedan. Nu ska det dit lister eller dörrfoder heter det kanske men jag vet ännu inte vad jag ska använda. Tips?
 
 
Jag tänkte att jag skulle göra det bit för bit här i min blogg och om du vill kan du hänga med mig i detta hus utveckling. Stundtals behöver jag tips och råd och tar tacksamt emot goda sådana naturligtvis.  Jag älskar gammalt och rustikt och finner det lite spännande att bland lite vilt mellan gammalt och nytt. Jag tycker om att kunna inreda detta hus efter mina egna behov men märker i mångt och mycket att huset bestämmer. Som exempel till det kan jag ta att jag ville få ordning på alla mina böcker och med ordning menar jag att jag ville få plats med dem. Jag vill också gärna ha ett gästrum så att min dotter med sambo kan komma och övernatta här hos mig. Som gästrum såg jag endast ett val av rum vara lämpligt och det var det rum som initialt var biblioteket. Alltså måste böckerna det vill säga biblioteket flyttas till något annat rum. För att kunna skapa ett bibliotek krävs hela väggar för hyllor, alltså väggar utan fönster och dörrar och då fanns endast ett rum kvar så nu är ordningen på rummen inte sådant jag hade satt det om jag fått välja men nu lät jag huset välja åt mig och känner mig nöjd med det.
 
Bild 4. Ommålade hyllor, en del hade jag sedan förut och fler fick köpas på loppis. Detta är endast en liten del av biblioteket.
 
Jag älskar att skapa och fundera ut vad man skulle kunna göra av saker. Jag är med i facebook grupper där folk lägger upp saker de skapat av återvunnet material och jag är stum av beundran för den påhittighet, kreativitet och skaparglädje som jag ser att folk därute har. Jag försöker på mitt håll och det är viktigt för mig att sköta om vår planet och således återanvända så mycket det bara går. Nedan kommer några exempel på vad jag återvunnit av saker jag har haft hemma.
 
Bild 5. Jag beklagar bildkvaliteten och inser att jag behöver införskaffa en bildstabilisator. Detta är en klänning till mig som jag sytt av en barn och en herrtröja. Båda stickat.
 
Bild 6. Blommar jag plockat och torkat samt en gammal parfymflaska.
 
Bild 7. En tavelram jag hade och kattbilder jag klippte ur gamla tidningar som skulle slängas, gamla kattmatburkar som jag limmade på bilder ur gamla tidningar på och använde som ytterkrukor till hyacinter, min dotters urvuxna skor som jag limmade ihop och satte i torkad malva i, min dotters gamla jeansskjorta piffades upp med inslag av andra tyger ur min tyglåda.
 
Slutligen vill jag idag dela med mig av lite bilder på mina sambos. Detta blir ett potpurri av lite dråpliga bilder av dem utom den första bilden för den tycker jag är helt underbar. Tänk att jag lyckats ta en sådan bild! Ibland ska man ha tur.
 
Bild 8. Kollie 11 år och Ella 2 månader.
 
Bild 9. Ella blundar.
 
Bild 10. Kollie gäspar.
 
Bild 11. Percy nosar.
 
Bild 12. Ella fryser?
 
Bild 13. Galen Percy?
 
Bild 14. Ella anfaller?
 
Bild 15. Fiffie gapskrattar?
 
Bild 16. Fiffie med läppstift?
 
Bild 17. Fiffie sträcker på sig.
 
Bild 18. Kollie har synpunkter och Luna undrar förvånat på vad.
 
Slutligen för idag en bild på min lilla pipgris, det vill säga Peeves.
 
Bild 19. Peeves.
 
 Glöm inte att dela och gilla om du tyckte om detta och förhoppningsvis ses vi här igen.
//Marjukka