Denna hemsida innehåller i första hand kåserier. Dessa kåserier är tagna ur händelser och upplevelser i mitt liv. Det innebär att DU som läser dem eventuellt kan känna igen dig men den igenkänningen är endast perceptuell eftersom jag, som författare till dem, förbehåller mig rätten till en konstnärlig twist i kåserierna. Jag lägger in nya kåserier i mån av tid och hoppas att du som läsare har minst lika roligt när du läser dem som jag har när jag skriver dem.

20161106 Första snöskottardagen på säsongen

Idag ligger det 15-20 cm blötsnö på backen. Vilken tur att jag inköpt en ny skovel jag kan testa. Först måste jag dock använda den gamla för att skotta mig fram till den nya. Visst skulle jag kunna pulsa mig fram till huset där nya skoveln finns men nu har jag föresatt mig att inte trampa ner snö utan skotta på orört. Har jag föresatt mig något får det bli så. Det har hittills tagit mig en timme att skotta och jag är inte färdig ännu. Jag funderar allvarligt på att införskaffa en slunga. Grejen är ju att jag inte ha rmassor med sekiner att kunna punga ut på en slunga så då får det ju lov att bli en billigare variant och det jag har hört är att de endast funkar på pudersnö och då är det ju ändå inte tungt att skotta. Jag vill ju inte kasta ut flera tusen och ändå behöva ta till skoveln. Hmm...beslut beslut. Denna tankeverksamhet är inte i mål ännu.
 
Brasan i vedspisen är tänd och värmen börjar sprida sig i huset. Elelementen är på och drar massor med ström vilket ju är anledningen till att jag "underhållseldar" för att sänka elförbrukningen samt att jag tycker att det blir en behaglig värme av det också. Det sprakar gemytligt dessutom tycker jag. Maten idag kommer att tillverkas på densamma så sparar jag lite där också.
 
Jag har länge förudrat mig på en märklig företeelse nämligen denna;
Nästan ofelbart vill motparten hävda att denne har en mycket större yta att skotta om man säger att man är ute och skottar. Detta är något jag har reflekterat över i många år och det är inte bara en person utan det är många. Det har blivit lite av en undersökning för mig att se huruvida personen jag säger det till, det vill säga att jag varit ute och skottat, om denne ska svara att den också ska göra det men den har ju lite större yta att skotta. Att den personen har lite större yta är ju säkert många gånger sant men min undran är varför det var så viktigt för den personen att säga det? Om jag säger att jag har varit och handlat är det knappast någon som säger att det måste jag också göra och jag måste handla mer än du. Eller om jag säger att jag måste fixa i trädgården säger ingen att jag måste fixa mer än du men just skottning är tydligen viktig att påpeka vem som har mest av. Vad beror detta fenomen på? Om du har en teori får du gärna dela med dig av den.
 
Snön idag är ännu inte uppe i kalibern av 2010 års snödjup. Jag minns att snödjupet var i midjehöjd och man var tvungen att skotta uppe på kanterna för att ge plats åt snön som man skulle skotta bort från gångarna. Vi var faktiskt insnöade då här ute på vischan. Dottern tyckte att det var spännande och skolskjutsen kunde inte ta sig fram. Det kunde heller inte jag som ju borde åkt till jobbet men det blev till att jobba hemifrån några dagar. Det var mysigt ett par dagar men sedan började det bli lite betungande. Jag vaknade på tredje morgonen och tittade ut och såg till min glädje att vägen var plogad. Således blev det dags att ta sig till jobbet. På med paltorna och skotta fram bilen. Det var en liten bil (mycket mindre än de flestas) så det tog inte så lång tid. Det som tog lite tid att skotta upp var ju plogvallen som gärna vill bli lite tung att handskotta för en vekling som undertecknad. Färdig och klar placerade jag mig gladeligen i förarsätet och for iväg. Då jag kom till fyrvägskorsningen undrade jag lite irriterat varför man hade lämnat en plogsträng mitt över vägbanan på andra sidan men tog rejält med sats i syfte att enkelt och snabbt ta mig igenom densamma. Sedan blev allt vitt! Det tog mig en liten stund att inse att det berodde på att det inte var plogat längre än till just den korsningen. Jag stod således inbäddad i meterdjup snö. Hmm...hur göra nu...i med backen och försiktig på gasen och möt upp med kopplingen fint så ska det nog gå tänkte jag. Det gjorde det också och jag kunde enkelt se loggan från min bilgrill samt registreringsnumret spegelvänt instämplat så fint i snödrivan då jag försiktigt backade ut därifrån samt vände och åkte hem igen.
 
Denna bild är så talande och häftig. Jag minns att jag tyckte det var lite coolt och lite skrämmande att åka där. Coolt för att det kändes som att åka i en korridor av snö vilket ju inte händer ofta här  i de södra delarna av vårt avånga land. Skrämmande för att man inte såg något över vallarna, det kunde ju komma en lastbil eller vad som helst plötsligt.
 
Nu är det dags att gå ut och fortsätta skotta. Det är handkraft som gäller. Förenar nytta med träning. Jag menar jag får ju träna armarna lite.
 
 

Kommentera här: