Denna hemsida innehåller i första hand kåserier. Dessa kåserier är tagna ur händelser och upplevelser i mitt liv. Det innebär att DU som läser dem eventuellt kan känna igen dig men den igenkänningen är endast perceptuell eftersom jag, som författare till dem, förbehåller mig rätten till en konstnärlig twist i kåserierna. Jag kommer att försöka lägga in minst ett nytt kåseri i veckan och hoppas att du som läsare har minst lika roligt när du läser dem som jag har när jag skriver dem.

Klarspråk

 

Språksvårigheter

Förord

Jag minns på 80-talet då Dolph Lundgren blev intervjuad i svensk TV efter att ha varit "over there" i ett år. Han bröt på amerikanska när han pratade och jag och många med mig tyckte det var lite överdrivet och konstlat. Så känner jag ibland då jag själv ska prata men inte kommer på ordet på det språk jag bäst kan, nämligen svenska utan bara kommer på ordet på till exempel engelska eller rent av franska. Det blir nästan så jag skäms och måste förklara mig. Förklara att jag INTE vill göra mig märkvärdig utan att min hjärna bara är något trög. Min dotter berättade om en kompis hon har som är från Ungern. Denne kompis är mycket språkkunning och kan tala fem språk flytande. Vid ett tillfälle när hon talade med någon skulle hon säga ett ord men det enda språk hon kom på ordet på var på tyska och tyska är inte ett av de fem språken.

 


 

Ska jag supportera dig i ärendet, frågade mig en kollega häromdagen. En annan hävdade bestämt att en produkt han höll i handen var recirklerbar. Vi cancellerar möten och copy-pastar och ibland rejectar vi men det händer också att vi acceptar. Är vi inte riktigt kloka? Vad är det för språk vi talar? Förvisso jobbar jag i ett företag där man stundtals måste tala engelska för att alla ska förstå vad man säger. Och för oss svenskar (hmm...jag räknar mig dit, utom de gånger då finland-sverige möts i någon form av kamp) kan det ibland resultera i svengelska. Det kanske är så att när hjärnan har fått anstränga sig, så till den milda grad, för att kommunicera på ett annat språk att den av ren utmattning inte klarar modersmålet utan står på repetera (alternativt repeat). För att frångå repetera läget kanhända man måste vila emellan och utöva lite mindfulness, på ren svenska.

Ibland kan saker och ting bli riktigt fel. Jag deltog i många och långa möten där en kollega hela tiden krävde att få push-bottoms. Vad han egentligen ville ha var push-buttons men hans uttal gjorde att det lät som push-bottoms och det blev ju inte riktigt ”rumsrent” när han upprört slog näven i bordet och röt -Aj do not accept äny ting älse dän a push-båttåm!

Vi har många utländska kollegor och dom talar ju faktiskt språket riktigt bra, engelska alltså. Svenska kan det vara lite si och så med. Jag måste erkänna att jag blev lite generad när min utländske kollega med stor glädje, under ett gruppmöte, utbrast -Vi har så många stora intressanta taskar att ta hand om idag! Åt andra hållet kan det också bli förvecklingar. En av mina engelska kollegor hade, dagen till ära, satt på sig vit skjorta och slips till jobbet. En svensk kollega frågar honom –What’s the occasion? –Why are you wearing a white skirt (skirt=kjol) today? Varvid engelsmannen förvånat tittar ner på sina välpressade svarta byxor.

Själv har jag svårt med pronomen. Ska det vara at eller in eller rent av on? Om man lägger saker in eller at fel kan det, om det vill sig illa, leda till allvarligheter. In the doctor’s eller at the doctor’s felanvänt kan leda till svartsjukedrama om äkta hälften lyssnar.

Som sagt, det här med språk kan vara svårt. Jag minns en nyårskväll i Skövde då jag var på kvällspromenad med hundarna. Jag mötte en något överförfriskad herre som utbrast, -Dä va änna fiiina hunnar du hådde där. Jag svarade artigt, -Ja tack och gott nytt år! varvid han frågar –Du ä la inte svensk va? Du hick taler så könstit.

Jag erinrar mig en berättelse som en kollega tillika väninna berättade en gång för några år sedan. Familjen var på väg till Prag, hennes mors hemstad. Under färden genom tyskland hade hennes svenske far upptäckt att läsglasögonen befann sig med växande avstånd från honom själv, nämligen kvarglömda hemma. Nya måste inhandlas varvid man gjorde anhalt vid en mycket välsorterad butik i tyskland. Hennes far ville passa på att briljera med sina tyskakunskaper varvid han resolut kliver in i nämnda butik, finner en expedit, ser henne rakt in i ögonen och frågar –Haben sie glasaugen (Har ni ögon av glas? glasögon=brillen)?

Ja det är verkligen inte lätt!

 

 

Kommentera här: