Som utlovats kommer här lite lättsammare prosa. Min mamma, eller mormor som hon egentligen var, är död sedan 25 år tillbaka. Men hon finns väl bevarad i minnet och bjuder fortfarande på många skratt. Jag minns en gång då hon bad mig att hämta den stora skammen. Jag minns hur jag funderade och funderade. Mamma pratade ju en blandning mellan finska, finlandssvenska och svenska så jag försökte förtvivlat lista ut vad hon menade denna gång. Sen kunde jag ju inte låta bli att genmäla -Är det den stora familjeskammen du vill ha? Varvid mamma såg förvånad ut tills anletsdragen ändrade form till ett leende och hon hötte med fingret och sa - Nu ska tu inte alls vara oppståttig lilla parn. Hämta kammen nu innan "minä annan ympäri korvin" (sv. jag tar dig i örat). Det var ganska vanligt att det blev ett blandspråk hemma. Jag minns att mina kompisar ibland tyckte att det kunde vara svårt att följa med i dialogen hemma hos oss. Vänligen /Marjukka