Denna hemsida innehåller i första hand kåserier. Dessa kåserier är tagna ur händelser och upplevelser i mitt liv. Det innebär att DU som läser dem eventuellt kan känna igen dig men den igenkänningen är endast perceptuell eftersom jag, som författare till dem, förbehåller mig rätten till en konstnärlig twist i kåserierna. Jag lägger in nya kåserier i mån av tid och hoppas att du som läsare har minst lika roligt när du läser dem som jag har när jag skriver dem.

Schampo i håret

Intet ont anande tog jag min vanliga dusch på morgonen. Jag hade varit duktig just denna morgon och klivit upp tidigt och redan tagit min dagliga power walk. Frukost intogs och jag kände mig nöjd med att jag visste att jag skulle vara på jobbet tidigt. Jag skulle hinna med att gå igenom en hel del på jobbet innan mötena skulle börja och det gladde mig just denna fredag efter ett antal veckor med övertidsarbete. Men just denna fredag hade jag bestämt mig för att verkligen gå tidigt och det kändes just så bra att jag skulle kunna avsluta veckan med att känna mig klar med allt.

Nöjd med tillvaron satt jag där på min pall i badkaret och tvålade in mig och schamponerade in håret. Duschslangen hade jag under ena foten medan intvålningen genomfördes. Plötsligt kände jag att vattnet blev kallare men å andra sidan kunde det fluktuera något (mellan kallt och varmt). Kanske var det att någon annan samtidigt tog  varmvatten? Vad vet jag? Så först blev jag endast lite småirriterad och tänkte för mig själv att, ska det vara så jävla svårt och fixa trycket. Jag kände att vattnet blev lite varmare, varför jag tänkte att jaja detta har jag varit med om förr, varmvattnet kommer strax tillbaka.

Till min bestörtning blev det inte varmare utan tvärtom. Jag satt där dyblöt, frusen med tvål i armhålorna och schampo i håret och kände vattnet bli kallare och kallare. Jag har, medger jag, en liten fördröjning i min tankeverksamhet. Det vill säga, det kopplar inte alltid så snabbt som man skulle önska uppe i hjärnkontoret. Således satt jag där med foten på duschen och kände vattnet bli kallare och kallare medan tankarna virvlade eller okej sakta letade sig fram ungefär enligt följande sekvens; kliv upp och ring serviceanmälan! – jag fryser! – varmvattnet kommer strax, eller? – jag fryser! – ska jag skölja av mig jättesnabbt med kallvattnet? – jag fryser! - kliva upp och ringa? – ja!? -nej! Jag klev motvilligt upp ur badkaret. Jag tänkte många fula tankar om hyresvärden samtidigt som jag virade in mig i ett badlakan och letade mig ut till sovrummet medan schampot rann ner i ögonen på mig. Huttrandes och skakandes tog  jag telefonen när det slog mig, -Vad är det för nummer då?!? Skit också, var hittar jag det?!? Hukandes (av någon anledning hukade jag mig medan jag sprang omkring i mitt badlakan, droppandes vattenblandat schampo. Trodde väl kanske att jag skulle frysa mindre?) sprang jag med telefonen i högsta hugg till städskåpet, där jag erinrade mig ha tejpat upp en informationslapp från hyresvärden. –Yes, där satt den! Jippiii!

 

Hmm...vänta,  jag ser inte! Var är glasögonen nu då? Tillbaka till sovrummet, snabb överblick över rummet. Nej inte där...faaan...springa hukandes genom lägenheten. Ah, där! På med glasögonen, snabbt nu till städskåpet igen. Det tråkiga var bara att jag vid det här laget frös så att jag skakade och hade stora problem med att få på mig glasögonen, så när jag väl fick på mig dem var glasen täckta av vatten och schampo varför jag var tvungen att torka av dem innan jag kunde läsa av telefonnumret. Ni förstår ju att det hade förflutit en tid mellan att jag klev upp ur badkaret till att jag verkligen kunde ringa till serviceanmälan. Dock var inte det tidsintervallet så långt som den kändes vara.

 

Äntligen, numret var slaget och jag hörde ringsignalerna gå fram. Nu, nu svarar någon... –Numret går inte att nås för tillfället, var god försök igen lite senare. ...!!!! FAAAAN! Ett annat nummer (det fanns flera på informationsbladet) ja, nu svarar någon. Jag kände att det satt en människa i andra änden och faktiskt pratade med mig i realtid. Tackochlov! Men glädjen blev inte långvarig. Efter att ha förklarat min situation säger personen i andra änden –Har du provat ett annat telefonnummer? -!, JA!...min hjärna fylldes av mörka tankar och jag fick en brinnande längtan att slå någon.

 

–Här ska du få rätt nummer, och så började han rabbla numret –Vänta,  jag står inte med en penna i handen. Jag står med schampo i håret!!! –OK, nu har jag penna...jag fick telefonnumret och ringde r ä t t nummer. –Hej, jag... –Det var ny information för oss, jag får informera vaktmästaren i området om det. –Men vänta nu, vänta nu...du informerar väl i detta nu??? Jag står här intvålad och med schampo i håret och vill till jobbet. Jag behöver hjälp NU! Rösten i andra änden säger,  –Jag har informerat vaktmästaren men jag behöver personuppgifter från dig... –What! varför? Varmvattenberedaren är inte min personliga och jag vill inte stå invirad i badlakan och dividera med en vaktmästare  innan jag kan få varmvatten till hyreslägenheten. Lägehentsnumret är följande och vänligen tala om för mig om jag kan få varmvatten inom närtid eller om jag ska ge upp och duscha av mig i det iskalla. Rösten i andra änden,  –Vaktmästaren är på väg nu.

–Tack!

 

Det tog mig ganska lång tid att bli varm igen. Av någon anledning fick jag varmvatten så pass att jag kunde duscha av mig tvålen och schampot men efter att ha klätt på mig och gjort mig i ordning för att gå, kunde jag inte låta bli att kolla om det fortfarande fanns varmvatten och döm om min förvåning när jag märkte att det inte fanns det. Ibland ska man ha tur.

 

 

Kommentera här: